Denna dag är av sådant slag att jag bara försöker ta mig igenom den. Jag hade planerat att få massa smågrejer gjorda. Sådant som inte är akut, men ändock bra att få undan (telefonsamtal, lägga ut urvuxna barnkläder på Tradera, rensa i minst en pappershög, planera semestern med mera ...) men det enda jag hittills lyckats hinna med är att klippa sonens hår. Barnen är ledsna, gnälliga och trötta. Juni har bara sovit 2 x 10 minuter - två korta andningshål då jag lagat mat och klippt tidigare nämnt hår. Dagen har förflutit på ett sådant vis att jag suttit på golvet och lekt med ungarna, tills ngn tröttnat - och då har jag burit honom eller henne en stund. Traskat omkring, planlöst, i lägenheten och småpratat om ingenting. Har jag haft tur har barnet lugnat sig och efter en stund återigen accepterat lek. Har jag haft otur kommer snart barn nummer två och vill bli buret det med.
Vi steg inte upp förrän klockan nio. Jag vaknade av att Theo lade sig bredvid mig med en Bamsetidning och ville läsa. Det blev ingen kopp kaffe till frukosten. Det tog jag igen trefaldigt efter lunch. Och nu är jag jättepigg! När man är jättepigg är det jobbigt att tvingas röra sig i det långsamma tempo som mina barn för tillfället kräver.
Och här är nya frisyren
Han ser så gammal ut på bilden. När blev han så här stor? Ingen liten bebis längre. Här kan man kanske ana hur han kommer att se ut som tonåring. Det känns så otroligt lååångt borta. Att han ska börja skolan, välja yrke kanske gifta sig och sedan skaffa barn. Och då blir jag och Tomas farmor och farfar. H e r r e g u d! Jag som precis flyttade hemifrån! När jag tänker på att jag fyller trettio om två år och att jag har två barn att ta ansvar för får jag nästan panik. Jag känner mig fortfarande som femton år. Om jag skulle vakna i mitt gamla flickrum i morgon bitti, och allt det som hänt de senaste femton åren bara var en dröm - då skulle det nästan kännas normalt.
Fast riktigt ledsen, det skulle jag vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar