Vila, välling och Vem i soffan. Jag och barnen hostar i kapp. Det är lite bättre nu. Tack och lov.
I går fick jag ett meddelande av en vän på Facebook. Hon har varit med i ngt som heter Fitnessfighten, det är ngn slags träningstävling. Hon har kommit till final och ville att jag skulle rösta på henne, så att hon vinner, vilket jag naturligtvis kan göra.
Hur som helst.
I sin blogg (som jag läser då och då) skriver hon om sin träning och sitt ätande, och så tar hon kort på sig själv på vilka hon ser sådär rödkindat pigg och frisk ut som bara en person med god hälsa kan göra.
Och så vill jag också se ut! Framförallt vill jag känna mig pigg och frisk (en önskan som ju förstärks ytterligare i denna sjukdomshärd). Och så här i kölvattnet av alla hjärtans dag; stackars Tomas! Som mammaledig orkar jag verkligen inte "klä upp mig" för en "vanlig" dag. Ärligt talat klär jag inte upp mig särskilt ofta ens om jag och barnen ska göra ngt (gå på eller få besök, gå på aktivitet eller caféfika) - på sin höjd borstar jag håret. Det händer till och med (ofta) att jag har matfläckar på mina trista paltor. Nu när Juni också börjat äta är det liksom ingen idé att byta varje gång ett barn råkar spilla ner en. Återigen - stackars Tomas, för så fort jag kommer hem så är det ur askan in i elden. Jag byter om till mjukiskläder. Slappa byxor och oformliga tröjor och en ful håruppsättning (gärna spretig tofs mitt uppe på huvudet eftersom min lugg är på utväxt och jag kan inte få med den i snodden annars) som kronan på verket. På något skruvat vis tycker jag att jag är mycket fräschare när jag har mjukiskläder eller pyjamas på mig. När man är nyduschad, renskrubbad och helst nytränad. Jag tycker inte att smink och hårspray är speciellt fräscht. Man kan sminka sig för att upplevas som snyggare, men att sminka sig för att verka fräschare är, för mig, en paradox.
Ja ja, bla bla, för att komma till sak - jag vill börja träna igen, jag vill börja noppa min ögonbryn och måla mina naglar, jag vill börja använda något annat än mjuka kläder. För Tomas. För det är ju främst för hans skull jag vill vara snygg. Inte min egen, jag är ju redan övertygad om att jag duger.
2 kommentarer:
Känner allt för väl igen mig i det du skriver...
När vi har tvättid så upptäcker jag att jag bara använder mjukiskläder och tröjor från h&m-baskollektion. Det är inget jag direkt reflekterar över annars. När jag ska iväg någonstans som kräver att man inte ser nyvaken ut tycker jag det är sååå jobbigt att bara ta på mascara typ. Har inte målat naglarna en enda gång sen Judit föddes, tycker inte tiden finns för det (särskilt inte att den underhålla dem fina).
Önskar så att vi bodde i samma stad nu när vi är mammalediga samtidigt, då hade vi kunnat beklaga oss över såna här saker för jämnan!
Ja, det hade verkligen varit fint!
Skicka en kommentar