Gasmoln

Bilden föreställer den middag, som jag intog vid sju-tiden den tredje november år tvåtusenåtta, framför programmet Halv åtta hos mig. I dag har jag stukad rört mig mellan soffan och toaletten, och det enda jag kände aptit för, efter att ha slutat tömma tarm och magsäck, var en burk krämig skärgårdssill från Abba.
Efter att ha spenderat en dag med endast en tunn vägg som separerat min sjuka kropp från mina grannars (paret som bor där hostar riktig lungcancerhosta, hårt och ofta) är jag förslappad och uttråkad och längtar efter sällskap. Tv:n känns inte nog med sin envägskommunikation. I senaste Bon fick ett gäng människor svara på frågan Vad är tv? Josefin Ljungman svarade: Tv kan öppna dörrar till vår fantasivärld och det skall icke underskattas. Det gäller bara att kunna behärska det, för det är så lätt att obemärkt glida in i nappbeteendet och så vips sitter man där bland smulorna i soffan i stället för att gå ut och uppleva saker på riktigt. Riktigt så är det ju inte i dag, jag är faktiskt sjuk, men jag känner känslan, okej, hejdå.

Ett öga rött

Nu är det morgon och jag befinner mig i soffan framför tv:n och väntar. En blond dam spelar piano skitdåligt, helt utan känsla. Mina ögon är jämnröda och svåra att hålla öppna. Jag och Lina ska ses om fyrtio minuter och tillsammans ta tåget till Köpenhamn. Hon ska stiga av i Kastrup för att flyga till Istanbul och jag måste åka vidare till Hovedbanegarden för att ta mig till Vestergade och jobbajobbajobba. Det kommer inte vara en människa i butiken i dag. Vädret är jämngrått och alla är bakis efter högtiden. Jag firade inte högtiden alls. Var på världens bästa klubb i går, tjugo kronor kostade entren, de spelade Toto's Hold The Line och stängde klockan ett.

Äntligen!

En bild på hur femtonkronorspallen (ett projekt jag faktiskt slutfört!) nu ser ut. Jag och Malin for till Ikea och köpte tyg och trattar. Nu måste jag bara måla sovrummet och klä om min fåtölj. Öh ...
Jag publicerar även en bild på Malin. Så ser hon ut.

Herr Fogelberg i köket

Jag älskar p1.
Jag älskar p1!
Speciellt Ring p1 och Täppas! Jag lyssnar och ryser, får tuppskinn som man säger där jag kommer från, av välbehag. Han säger vad han tycker utan att vara diplomatisk. Har de som ringer, enligt honom, en knasig åsikt är han inte sen att säga emot.
Nu snackar de Västerbottenost och tillagar mat efter frimärken med måltidsmotiv. Det är fantastiskt! Jag började lyssna på p1 när vi flyttade till Sofielundsvägen i januari. Sedan dess är det köksradion för hela slanten. Och mina cd:s samlar damm.

"Can you stick your finger back in there and touch your brain?"

Okej Hillevi, här är en fistel.

Naken i sin fulla prakt

I drygt ett år har jag tänkt klä om den fåtölj vi fick av Tomas kompis tjej. Nu har jag börjat. Först slet jag bort all textil, stoppningen med, och fann massa olika sorters knappar, vitnade jordnötter, tandpetare, dammråttor och trasiga chips. Sedan googlade jag, och insåg att utbildningen för att bli professionell möbeltapetserare spänner över två år. Jag har bara Dorothy Gates bok Möbeltapetsering, en hammare och en sax.

Korvbyxan

Ingenting annat ville jag äga
förutom dessa
jag var för långsam
och nu är de slut.

Det var en dag på stranden

Jag steg upp vid fem. Svalde ett p-piller till frukost, for till jobbet, jobbade, vilket i princip innebar att sitta i solen, läsa och dricka Ramlösa. Detta fortsatte jag sedan med på stranden. Jag slumrade. Malin kom, med drickyoghurt och apelsin. Vid sex tog vi bussen hem. Fåfängan var mitt brott och straffet är detta:

Flytta till Skanör, slå sig fram som fabrikör och leva tills man dör

Tidigare i dag på väg från mitt nya jobb. Motorsåg, hammarslag och barnskratt i bakgrunden. Jag har aldrig varit på en mer idyllisk plats än denna. Jag vill lämna Malmö och flytta hit. Köpa ett litet hus, baka bullar och föda Tomas barn. Det är det enda jag vill just nu.

Poo

Jag stiger upp med tuppen och tar cykeln till Pildammarna för att springa. Det är helt jävla underbart! Brukar komma dit innan åtta och de enda som är där då är människor över sextiofem med ettriga hundar. Jag älskar att springa, jag älskar svettdoften under armarna som är lätt och sval. Det enda som stör mig är kanadagässens bajs på mina springvägar. Bajset luktar som sovrummet gör hos en person som där tillbringat långa nätter, en lång vecka, utan att sköta sin hygien och utan att vädra. Instängd och unken fis, med andra ord. Det är inte ens idé att försöka undvika de små brungrå högarna, bara att springa rakt igenom, vilket resulterar i stinkande kluttar under mina ljusblå Air Pegasus. En stank jag sedan tar med mig hem.

Det läcker från himlen och Tomas rumpa

Det regnar och är grått och jag vaknar tidigt till tonerna av Avalon, vilket är det bästa sättet att vakna på.
I går var jag och Tompa på Sopstationen och köpte saker. För trettiofem kronor fick vi två lampskärmar och en fin pall. Det känns faktiskt okej.
Nu har Tomas vaknat, kommer in i köket där jag sitter, rotar i kylskåpet och fiser, mig nästan i ansiktet. God morgon.

Bönan

Jag har druckit så mycket kaffe att mitt kiss doftar mörkrost. Jag sträcker huvudet ned i toastolen och vill dricka igen. På mitt nya jobb är det en aldrig sinande ström av det svarta guldet. Jag serverar mig själv om och om igen i de klarblå kopparna från Ikea.

I dag i Helsingør

Jag och Lina reste till Helsingør. Hon drack tre øl och två gammeldansk och blev full mitt på blanka dan.

Danny Elfman när han är som bäst

Hjärtans lust

Sovrummet ser fortfarande ut som skit eftersom vi inte kan enas. Jag tjatar för att få tapetsera med "Lust".

Swedish Priest Chanting

Thomas Andersson, min pappa, "is chanting" på youtube.

Tomas thaaang

Jag har märkt att Tomas gillar att filma mig medan jag sover, med min egen mobil. Han säger ingenting efteråt, låter mig upptäcka det några dagar senare.

I Montmartre

Paris är vackert, Malmö är sådär

Till Paris ska vi rida på en gris

Nu sitter jag i soffan hemma hos familjen Lazar. Tomas försöker skriva ut snygga kort på oss som vi kan klistra på våra ej ännu inköpta carte orange. Tomas och hans pappa pratar ungerska med varandra nu och jag fattar bara en bråkdel. Jag försökte imponera i går genom att räkna upp färgerna, säga lite siffror och avsluta med "jo estet" (ingen aning hur det stavas, men det betyder "god kväll").
Staffan har varit på besök i Malmö. Det var en happy fun tid! Vi satt i parker, spelade yatzy, såg två spelningar (Bellrays och Sebastien Tellier) och blev fulla. Sebastien Tellier måste vara den bästa ever. Tyvärr var han töntig som person (jag och Pernilla skrek "Tu est n'est pas drôle. Tu est n'est pas drôle"), men Jesus vad bra musiken är! Merci beaucoup!
I går tog jag och Tomas 19.14 tåget från Malmö till Stockholm, satt i vagn sex tillsammans med Gudrun Schyman som åt två löskokta ägg så att det stank fis. Jag mådde illa av en dålig kycklingmacka och försökte lösa Kupés korsord. De är svåra.
Nu åker vi till Arlanda! Hej då.

Greensleeves was all my joy

Något i mitt huvud exploderade här om dagen. Jag insåg att jag aldrig mer ville sova omgiven av den gröna färg som klädde våra väggar. Inte en natt till. Sovrummets fyra väggar är från början tapetserad med strukturtapet, vilket måste vara djävulens påfund, buckligt och knöligt. På denna tapet är några lager färg fastkletad i olika mindre fina nyanser, bland annat babyblått. Jag har rivit ned alla tapetlager, ända ned till grundtapeten (och mer därtill på vissa ställen), som jag finner ganska smakfull. Jag gillar vårt nya sovrum redan. Och jag har sovit mycket gott här de senaste nätterna. Tyvärr delar inte Tomas min uppfattning om att det nu är finare, så jag är tvingad att måla, eller tapetsera, om. Frågan är nu: vilken färg? Tomas föreslog svart, lavendel kontrade jag med då. Inget av dem är ett vinnande förslag. Då jag bodde i Norrköping målade jag hela ettan knallgul. Knallgult är en färg man blir tokig av, det vill jag lova.
Hej då

Solen skiner

Frukost i Pildammsparken. Jag drack blåbärssoppa och åt 920 kcal.

Middag jag ej ätit på flera år

Fiskpinnar, potatis, massa gräddfil och gräslök, det åt vi sommartid, sittande ute på altanen, när jag och mina syskon var små. De senaste veckorna har dessa trippar "down memory lane" (som mamma säger) blivit allt vanligare. Regression kallas det.

Nyttig frukost

IOGT-NTO

Jag sitter med öppet fönster och skriver tentan, har hunnit en sjättedel redan nu.
Det är märkligt att vara på fest och inte vara full. Jag svalde långsamt gröna söta Festisklunkar och försökte vara artig. Jag försökte konversera, men jag kände mig för medveten om att jag har andedräkt som kanske luktar. Jag har druckit kaffe istället för femtonkronorsöl på releasefesten och det känns som draken snor runt på tungan. Jag känner mig stel. Medveten om min kropps rörelser och dofter. Jag använder inte någon parfym, så alla andras gnuggas av på mig då jag kramar dem och bildar ett potpurri av vällukt. Tillsammans med cigarettrök. Man luktar aldrig så mycket cigarettrök som då man inte tagit ett bloss. Ät aldrig en Quattro Stagioni gastar jag när jag köpt min kopp med kaffe och sagt tack för den fem gånger (jag räknade, jag MÅSTE sluta säga tack så förbannat ofta, jag känner mig som en tjänare eller slav eller lägre stående då jag tackar så många gånger). En ung man bredvid mig säger att nä, det är hans favvopizza och att den som favvopizza gått i arv från far till son i detta fall. Ät inte Quattro Stagioni gastar jag och spiller nästan ljusbrunt kaffe på fanzinen. Det är hemskt att känna att man bör vara full då alla andra är det. Sprit gör mig bekväm. Det skäms jag för. Sprit gör mig till drottning över det land där alla andra förvandlats till mina undersåtar.
Vad gjorde egentligen farmor på dagarna då hon var yngre? Ingen tv, ingen dator. Mina största tidsfördriv, mina största tidstjuvar. Tv-döden vill jag kalla det. Det jag fastnar i någon gång på eftermiddagen då jag har tusen viktiga saker på gång, men mina fingrar fingrar på fjärren och knappar in något intressant om kakaobönor eller kyssar och kärlek eller hundar och katter. Mina ögon lockas sakta in i tv-döden och allt viktigt som ska göras kan skjutas upp till senare eller struntas i överhuvudtaget om jag är på det humöret. Det humöret är ett humör jag brukar vara på ganska ofta, tyvärr.

Det är vår och vi går till havet

Anna Elzer Oscarson

Håll huvudet kallt

Allt går fantastiskt mycket bättre med mössan på, jag kan tänka klarare när jag håller huvudet kallt inuti min huvudbonad.

Det står en fyr i vårt kvarter

Tog en paus i tentaskrivandet, gick tillsammans med Tomas till Ica Söder och köpte ett halvt kilo plockgodis. Luften var vårfrisk och himlen skymningsblå och jag fotade med min SonyEricsson.

I'm not worried

Jag har blivit intervjuad för ett arbete. Det gick väl sådär. Jag fick tunghäfta - bokstavligt talat - min mun var så torr att tungan klibbade fast i gommen och vartenda ord jag sa åtföljdes av det äckliga smackande som uppstår i en människas alltför torra mun. Torr var jag däremot inte på övriga kroppen. Där flödade svetten. Jag glömde koppla på charmen. Jag glömde säga hälften av vad jag tänkt säga.
Men vad gör väl det, jag har ju hälsan.

Ring ut det gamla, ring in det nya

Min gamla Nokia och min nya Sony Ericsson.
Det var väl dags nu.
Min lilla mjuka Nokia slutade fungera. Tydligen på grund av att jag pratat för mycket i den. Den är icke-tålig mot öronkondens, kindsvett och spott. När den blir trött går den in i viloläge, och stannar där så länge den har lust. Min nya Sony Ericsson är kantig med semi-touchscreen och fem megapixlar. Jag stod länge inne på Phonehouse och valde. Till slut skrev jag på ett tjugofyramånadersabbonemang. "Kommer jag ångra mig nu?" frågade jag försäljaren. "Nej" sa han.

Jag har gräddädel i min mun

Solen strålar över Malmö i dag, vinden är ljum och leenden varma. Jag har precis kommit hem från skolan och inmundigar ett hårt Wasa med gräddädel på. Tomas slutar kneget om fem och jag väntar med större middag tills han kommer hem trots att magen bränner. Jag har endast ätit en stor laxciabatta i dag. Den var god, men inte tillräcklig. Mmmm, jag gillar verkligen gräddädel. Den skarpa smaken som nästan svider mot tungan. Detta är dock ingen god version, detta märke är inte det bästa, men det var den billigaste så ...