Gasmoln

Bilden föreställer den middag, som jag intog vid sju-tiden den tredje november år tvåtusenåtta, framför programmet Halv åtta hos mig. I dag har jag stukad rört mig mellan soffan och toaletten, och det enda jag kände aptit för, efter att ha slutat tömma tarm och magsäck, var en burk krämig skärgårdssill från Abba.
Efter att ha spenderat en dag med endast en tunn vägg som separerat min sjuka kropp från mina grannars (paret som bor där hostar riktig lungcancerhosta, hårt och ofta) är jag förslappad och uttråkad och längtar efter sällskap. Tv:n känns inte nog med sin envägskommunikation. I senaste Bon fick ett gäng människor svara på frågan Vad är tv? Josefin Ljungman svarade: Tv kan öppna dörrar till vår fantasivärld och det skall icke underskattas. Det gäller bara att kunna behärska det, för det är så lätt att obemärkt glida in i nappbeteendet och så vips sitter man där bland smulorna i soffan i stället för att gå ut och uppleva saker på riktigt. Riktigt så är det ju inte i dag, jag är faktiskt sjuk, men jag känner känslan, okej, hejdå.