Talande bokomslag

I morse åt jag en engelsk frukost, med stekt korv, stekt ägg och ett ruttet päron, medan jag läste John Steinbecks Möss och människor. Fy fan vad sorglig den är. Nu planerar jag att ta mig till bibblan och låna en bok till, vilket kommer att ta tid. Att inte döma en bok efter dess omslag är inte visdomsord som jag anammat. Det är sällan jag plockar upp en bok som har ett verkligt fult omslag, med undantag för Arto Paasilinnas böcker. Vad är det för galning som gör omslagen till hans fantastiska böcker?
Jobbar man på bibblan ska man helst inte ha högklackade skor med stålförstärkning under, som damerna på skönlitteraturavdelningen har. Det är respektlöst. Om jag måste stänga av mobilen borde de bära ecco.
I dag bestämde jag mig för att städa. Jag hann bara putsa fönstren innan jag tröttnade. Det känns som jag alltid städar. Om någon ringer och har ett förslag på aktivitet kan jag aldrig följa med eftersom jag måste städa. Det är konstigt. Jag tror att jag älskar att städa.
Det var nog allt.

Ellen Simpson

Till lunch - en pizza att matcha pizzafejset med. Jag har fått en finne, en röd pärla under underläppen, precis där det var poppis att sätta en piercing i början av 2000-talet. Cola att dricka till.
I dag har jag varit med mig själv hela dagen. Lite ovanligt sedan Tomas gick och blev arbetsfri. Lite ovanligt att vara ensam hemma. Vad gör man när man är ensam hemma? Läser böcker, tidningar, kollar på tv, sitter vid datorn? Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Vad gör jag när jag är hemma, men inte ensam? Spelar Alfapet, städar, löser korsord. Det händer inte roliga saker bara av sig själv såsom det gör i Simpsons - de har alltid ngt nytt på gång. Nu har de fått termiter. Trist, men spännande.

Jag heter Ehud Olmert och jag tycker att det är helt okej att skada barn, vilka barn som helst, så länge de inte är israeler

Januari lider mot sitt slut. En vecka kvar av denna månad som går i trötthetens tecken. Alla är slitna, ingen orkar, gäspningarna går fram och tillbaka mellan mig och de jag känner. Mina nyårslöften har halvt gått i kras. Jag tänkte börja skriva dagbok var dag (för att komma ihåg hur saker och ting ligger till) och sluta säga nej för att istället säga ja - till allt. Det har ju gått sådär. Jag tror att det beror på den fatigue som verkar ha drabbat mitt samhälle. Jag har varit ute och sprungit en enda gång i januari och på p1 pratar de om finanskrisen och att 2009 kommer bli året från helvetet. På café Kungsgatan annonserar de take-away-lattes för finanskrispriset en selma. I morse hörde jag för övrigt ett reportage på p1 från ett sjukhus ngnstans i Gaza. Reportern rapporterade om förtvivlade journalister från runt om i världen som fick höra om en liten palestinsk flicka som kommit in med ett hål i huvudet. Läkarna trodde att hon skulle repa sig, tills de upptäckte att det kom rök ur såret. Det brann fortfarande i hennes skalle. För några veckor sedan intervjuades Röda Korset generalsekreterare i p1, jag tror att han hette Christer. Christer berättade om hur några israeliska soldater underlåtit Röda Korsets räddningspersonal att omhänderta ett antal skadade (palestinska) barn. När medlingen äntligen var klar fann de tretton barn sittande intill sina döda föräldrar. Där kunde de sitta, tycker Ehud Olmert.

Google

Min mobil har gått sönder. Ställde Wake-Up-Lightklockan på nio, men eftersom den inte har någon effekt på mig har jag nästan precis stigit upp och fått höra klockan tolv-ringningen i p1, följt av dagens dikt och en trudelutt.
I dag ska jag skaffa mig en cykel. Jag googlar billig cykel malmö. Google har svar på allt, såsom världens bästa låt, vad ska jag äta till middag, spenatlasagne, ont i magen med mera ... Det finns ingenting man inte kan googla.
Jag fattar inte att min mobil är sönder. Det värsta är inte numren som kan ha gått förlorade, utan alla bebisfilmer på Alfred från i julas som jag ännu inte har kunnat lägga över på den kraschade hårddisken. Teknikprylar dör i min närhet. Jag googlar det och får som första träff upp Färre sjömigranter dör på väg till EU. Att mobilen är ur funktion är dock inte lika jobbigt som det var att måla om köket, något vi föresatte oss för cirka ett år sedan. Kanske är det därför vi fortfarande lever i misär i sovrummet. En och en halv vägg av fyra är målade.
Nu måste jag gå här ifrån, Tomas vill facebooka och om jag inte reser mig upp inom några sekunder hotar han med en smocka.

Okej, nej ...

... DETTA är världens bästa låt:

And if you don't love me now ...

I dag är det lördag. I går var det fredag och då skurade jag köket med Ajax och kollade på He-man med Dolph Lundgren.
I dag har jag jobbat på mitt två månader nya jobb. Fyra timmar. Hundra procents obekväm arbetstid. Jag åt gammal lasagne och drack gammal Champis till frukost. Jag tänkte ta Tomas cykel till jobbet, men den hade han glömt någonstans, så jag fick springa. Jag hann precis. Mellandagsrea, jobba, jobba. Tomas och hans vän hämtade upp mig efter jobbet och vi gick och drack kaffe.
Tidigare i veckan var mamma, pappa och Emmy här i fyra dagar. De gav mig kartonger med gamla prylar. Jag hittade ett blandband komponerat till Augustibuller 2002. År 2002 var Augustibuller mestadels en hardcorefestival. Dit åkte vi (Sigge, Signe, jag och Helena) med ett blandband innehållande hitar som Vodoo Lady (Ween) och Palace Station (Melody Club). Great! Vi fick hångla ändå.
Nu kommer världens bästa låt: