Vi är hemma igen.
Ovan syns de koppar jag och Tomas vanligtvis nyttjar då vi dricker vårt morgonkaffe. Detta är våra morgonkoppar, de som sitter klistrade i våra vänsterhänder mellan klockan sju och halv nio medan vi exempelvis trär strumpor på barnfötter, scrollar genom Instagram och borstar mjölktänder. Den enorma är Tomas, den ljusblå (i normalsize) är min. Det ligger något oerhört skönt och väldigt tryggt i att få återvända till sina vanor efter att ha varit utan dem en tid, även om det må vara så betydelselösa ting såsom att få dricka morgonkaffet ur sin vanliga mugg.
Vi har varit bortresta i drygt två veckor och under tiden har det hunnit bli höst. Eller rättare sagt verkar vi befinna oss i det mellanläge som uppstår precis innan en årstid ska övergå i en annan. Och höst är en slags nyår, vilket innebär att vi efter denna semester inte kommer att återvända till ALLA gamla vanor. På tågresan hem strösslade jag höstlöften över Tomas ("Barnen ska skickas i stenhård bordsskicksskola", "Jag ska börja göra chiapudding med banan på morgonen", "Du och jag ska springa midnattsloppet nästa år", "Blablablablablabla"). Hur många av dessa löften kommer jag att hålla? Hur många kommer jag ens ihåg nu när jag tänker efter? Äsch! Hur som helst är hösten alldeles snart här och jag är otroligt peppad inför terminsstarten på måndag. Vädret är vackert och allt är på plats! Vardagen blir vad man gör den till och i mitt fall kommer den att bli underbar!
