Jag har nu ätit frukost i en och en halv timme. Mackor, sju-minutersägg, jucie, te, Niferex och banan. Och nu då?

Hesba?

Vilken barnvagn ska man välja då?
Hittills har vi fokuserat på kläder. Det andra, som skötbord, säng och vagn, har vi väntat med. Att kunna klä bebis i randiga kläder från Polarn o Pyret har känts som prio ett i åtta månader.
Nu börjar jag tänka om.

Ofrivillig semester

I går var jag och Tomas hos barnmorskan som inte tyckte att mina kvällsvärkar var normala, ej heller hur långt ned barnet låg. Något som inte längre oroar mig, för i morse på ultraljudet sa kvinnan (som känns mer kompetent än min barnmorska) att det var naturligt att bebisen sjunker till denna nivå i vecka 33. Hur som helst är inte värkar på kvällen något positivt. Därför har jag nu blivit rekommenderad vila. Inte tvätta tvätt, städa eller jobb. Jag tar det lugnt. Och har tråkigt. Jag kollar i tidningar och kryssar, men tiden går ändå långsamt. Jag lyssnar på Eye in the sky och läser Att föda.
Bebis är lugn inne i magen. Var inte alls samarbetsvillig på ultraljudet. Tryckte ansiktet mot moderkakan, visade en liten nästipp då och då, men inte så mycket mer än så. Vi fick traska hem med en grynig bild på en fot. Man kan räkna fyra småtår och en spretande stortå.
Det känns redan som en liten person där inne, en liten person på 2.1 kilo som gillar Sebastien Tellier, Tomas röst och när jag ligger på sidan. Som är kvällspigg och förmiddagstrött och som hatar när man visslar. Jag fattar inte att det bara är 52 dagar kvar tills du beräknas komma.