Kvällstur

I går kväll tog vi vår lånade bil till Skanör. Det var kallt i vattnet, inte ens sanden var särskilt varm och vid strandkanten skvalpade döda transparenta maneter. Annars var det fint.
Nu ska jag jobba.

En dålig sak med att vara gravid

Mina fötter är ovårdade, och för det ber jag om ursäkt, men jag ville ändå dokumentera hur svullna de är. Vädret har varit varmt och soligt, jag har promenerat en hel del och fötterna har smärtat en smula, men jag har ändå inte tänkt på dem närmare förrän nu. Jag har suttit vid datorn, plöjt igenom de sommarvärdar jag inte hunnit lyssna på, och när jag reser mig står jag på vattenballonger.

Sill, dill med potatis till

En orsak till varför jag just nu är så besatt av min kost är att jag är rädd att bebis i magen inte ska få tillräckligt med näring. Att dess hjärna inte utvecklas som den ska för att jag äter ohälsosamma mängder bacon och potatis. Eller att bebis blir närsynt för att jag inte äter nog med fisk. Eller att han/hon får simma runt i slammigt fostervatten bara för att jag inte dricker två liter vatten per dag. Riktigt så illa är det inte har min barnmorska försäkrat mig om. "Den lilla parasiten tar vad den behöver - det är du som blir utan". Så bra då, har jag tänkt, men inte slutat stressa över mitt näringsintag. Vid lunchdags firade jag i alla fall inför-midsommar med sill och potäter. Och jag åt målet utan grönsaker till!

Det växer

Matblogg

Sedan jag blev gravid har jag blivit alltmer besatt av mat. Jag läser matbloggar, prenumererar på nyhetsbrev och massa annan skit jag aldrig skulle brytt mig om för några år sedan. Då jag flyttade hemifrån levde jag på pasta kryddad med örtsalt och vaniljyoghurt. Jag älskade året på folkhögskola då vi fick ett lagat mål mat serverat varje dag. Det enda i livsmedelsväg jag regelbundet införskaffade under mitt folkhögskoleår var Ramlösa, kanelknäcke och laktosfri mjölk. Sedan flyttade jag ihop med Tomas och han fick bestämma över kosten. Jag diskade glatt bara jag slapp röra i grytorna. Detta beteende har långsamt försvunnit. Nu lagar vi båda mat och ingen diskar. Bilden ovan föreställer det jag åt till lunch i dag. Det hade jag aldrig trott om mig för två år sedan.

Finnen

Hem till gården är mitt sällskap, medan jag väntar på att torsken (KRAV-märkt naturligtvis) ska bli klar. Jag har en gigantisk finne under läppen vilken hindrar mig från att gå ut. Annars hade jag suttit på valfritt café och läst Den Fjärde Handen. Jag har aldrig lidit av acne, inte ens då jag var femton hade jag knottrig hy. Finnarna kommer nu istället, gigantiska och en och en, cirka en gång var tredje månad.
Bebis sparkar. I natt drömde jag att han/hon gick i bitar. Jag hade kissat och skulle torka mig och på pappret låg en liten avsliten blodig bebishand (kan kanske ha något att göra med boken, se ovan, jag läser och läste precis innan jag somnade i går). Jag fick panik och vaknade av att jag grät, trodde att jag skulle bli tokig. Och sen blev det ännu jobbigare då jag insåg att jag inte kan föreställa mig hur mycket jag kommer tycka om bebisen när den väl kommer ut om jag redan nu känner att jag inte skulle klara av att den dog i magen.

SPD

Om en timme tar vi flygbussen till Sturup. Så för att spara disk vände vi oss till Findus. Med risk för att verka kräsen tror jag inte att detta kommer att vara en fest i min mun. Trots att det med imiterad handskrift står "Så gott med sparris!" på.

Ledig onsdag i början av juni

I morse var jag hos frisören.
Till henne sa jag "Jag vill inte ha någon frisyr, tack" eller "Én nem kèrek egy frizura, köszönöm". "Klipp det bara rakt av är du snäll".
Så det gjorde hon.

Ledig måndag i början av juni

Min lediga dag har jag spenderat i Pildammarna, i skuggan, eftersom man kan få pigmentfläckar om man solar då man är på smällen.Mina favoritjeans kan jag fortfarande med viss möda använda, men jag kan inte knäppa knappen så jag tar till den väl beprövade hårbandslösningen. Dock ska man slappna av på en ledig dag, så jag gav bebisen fritt utrymme.Mig själv gav jag kaffe, Cover och croissant.