Stackars, stackars, stackars Theo. Han har påbörjat tredje dygnet med feber (som i regel ligger mellan 39 och 40 grader). Näsan bara rinner. Han sover mycket dåligt, vaknar mitt i natten och skriker med mild panik "snojiiiig" och "pappej" och drar en liten bit av toarullen vi lagt vid hans fotända för att torka snoken. Han vill allra helst torka inuti näsan, för att få bort allt snor, men det går liksom inte. Han vägrar äta. Vill bara dricka juice. Med sugör. Och honungsvatten.
"Det låter som influensa", sa damen på sjukvårdsrådgivningen. Men jag hoppas att hon har fel. Att det bara är en kraftig förkylning. Jag, som blev sjuk ungefär samtidigt, känner mig i stort sett frisk i dag.
Annat var det i går. Tomas fick lämna skolan redan efter lunch, för jag klarade verkligen inte att ta hand om barnen. Juni vaknade supersnorig och ledsen (dock utan feber - puh!) och ville bara bli buren, Theo hade däremot feber och ville bara bli buren, jag (som också hade feber och i två dagar försökt hålla mig på benen med ett jämnt intag av koffein och paracetamol) kände hur jag fick hjärtklappning och yrsel, där jag gick och bar på två ledsna ungar samtidigt.
Det absolut värsta med att ha fler barn än ett är då båda är sjuka samtidigt som jag. Har man "bara" två kan man ju lösa det genom att bära båda (i alla fall en stund). Men om man har tre? Eller fyra? Fem? Hur sjutton ska man lösa det?
Hur som helst.
Tomas kom hem och jag fick sova!
Hur underbart är det inte att sova ibland!
Jag måste börja sova mer!
Sjuk mamma och nyvaken Juni
1 kommentar:
Har man tre barn får man hoppas att som mest två blir sjuka samtidigt. Annars får man ringa hem pappan - speciellt om man måste gå till VC. Det är ofta jag önskar jag kunde klona mig själv och bli två mammor! Tänk vad bra det vore! :-)
Skicka en kommentar