I dag, medan Tomas förkovrade sig, tog jag med mig mina ungar och for över sundet. Till Köpenhamn, till Vesterbro, till lunch hemma hos en vän och dennas son, vilken är jämngammal med min. Vi lekte i lekpark (barnen) och drack kaffe (de vuxna), sådär som man gör när småbarnsföräldrar träffas. Just koffeinintresset verkar ju vara enormt hos alla som har barn yngre än fem år. När frågan "vill du ha kaffe?" ställs, svarar genast den tillfrågade "jaaaaaa, gärna" och så tittar den bjudande och den som bjuds i samförstånd på varandra och ba' "jaaaaa, vi behöööööver verkligen kaffe vi, för att orka meeeeed".
Det var iskallt i den danska huvudstaden. Är vintern här nu eller? Du är djupt oönskad! Jag gillar inte januari, februari och mars. Grå, dystra och långsamma månader. Det slår mig varje år, i april ngn gång, då våren anländer lite mer på riktigt, hur lätt allt helt plötsligt känns. Och jag hade förhoppningar om att april skulle komma en smula tidigare i år. Men dessa verkar grusas ...
I alla fall. Om vintern och kylan kommer nu tänker jag köpa de här och den här (till lekparken och kaffet !!!)
Hur som helst.
För ett halvår sedan kändes tanken på att ta en tripp över bron själv med barnen absurd. Bara att, som enda vuxen, gå med dem till lekparken var nervöst nog. Nu har jag kommit på att allt är möjligt. Ibland lätt, ibland lite krångligare, ändock fullt görbart. För folk runtomkring hjälper till. De visar vägen, lyfter vagnen, gullar med barnen (ibland till och med bär dem, exempelvis som den stackars kvinna på café Vero fick göra då jag var ensam där med Juni och råkade tappa skötväskan i golvet så innehållet spred sig som en stor solfjäder runt mig). Jag upplever att folk kommer fram mycket oftare nu, sedan jag fick Juni, och frågar saker om barnen eller kommenterar dem. Den vanligaste kommentaren/frågan är (efter att de sagt att mina ungar är gulliga - naturligtvis!) 1 Är de tvillingar (?) 2 Ja, den lilla, hon ser lite asiatisk ut (!)
Varför är små människor sådana conversation starters?
Äsch, vem bryr sig.
Nu ska jag och Tomas äta karameller och kolla på alla Indiana Jonesfilmer på raken, som två tolvåringar.
Dr Jones viftar med hemligt dokument och tänker
ps Det är när båda är nedbäddade i vagnen (vilket de ju oftast varit de senaste månaderna) som folk tenderar fråga ifall de är tvillingar. Till folks försvar alltså. ds
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar