Utflyttning

Detta (plus lite träpussel, ett ton mjuka djur och tusen böcker) är vad som för tillfället står Theo till buds i form av leksaker. Plasttraktorn är också kvar - den kom bara inte med på bild - jag har inte hjärta att göra mig av med den innan vi har ett värdigt substitut. Om ens då. Han Älskar (med stort Ä) sin traktor.

Vi bor i stan men kan ändå höra ovanligt mycket fågelsång. Måsar skränar och ngn annan typ av fågel kvittrar då det blir mörkare. Det känns fint. Jag har ovanligt ont av min foglossning i dag, så jag och Theo leker mest i sängen, läser böcker och bygger kojor under täcken. Och så läser vi Lalo och Dunderlund och ser hur de lever ute på landet. Och så kan jag inte låta bli att längta dit. Det må vara så att jag bara vill bo på landet under sommarhalvåret, men längtan under de varmare månaderna är ganska stark. Vem som helst som läst ngt som helst livsstilsmagasin de senaste två åren kan inte ha missat hur trendanalytiker (speciellt Li Edelkoort) spår en grönare framtid. Jag känner mig rätt i tiden med min fräschaste accessoar, mitt nyväckta miljöintresse. Det är dock lite farligt när ngt som detta blir en trend. Trender är övergående. Medvetenhet om miljön är ett sätt att överleva. (Hahahaha, visst låter det pretto!)

Hur

som

helst

.

Att lämna staden för landet, att odla sin egen mat och sina egna möbler (?) är det trendigaste du kan göra just nu. Och jag undrar, är det därför jag själv är intresserad? Kan det vara så att jag bara vill vara "inne"?