På barnfronten massa nytt

1

Detta ↑ är numer vår enda vagn. I onsdags, vid lunchtid, precis utanför Malmös bästa asiatiska restaurang (med fantastiskt goda vårrullar av färskt rispapper!) brakade vår gamla Brio ihop och förvandlades till en lowrider. Så nu måste vi verkligen bestämma oss för vilken vagn vi ska ha. Varför ska det vara så svårt?

Kriterierna lyder:

- den ska helst vara miljövänlig

- men inte ful

- barnen ska kunna sitta både framåt- och bakåtvända

- den måste vara tillräckligt smal för att gå ut genom vår ytterdörr (cirka 80 centimeter bred)

- swivelhjul!!!!

2

Jag och Tomas söver fortfarande vår ettochetthalvtåring genom att bära honom. Han väger nu drygt tretton kilo (det känns också som om det adderas några extra kilon efter att den lilla kroppen slappnar av). Jag minns när han var sex månader och vår sköterska på bvc sa att nu var det nog dags att lära honom att somna själv, "Det är inte kul att behöva gå omkring med en åttamånaders på axeln" sa hon.

Okej.

Hur som helst, nu pallar inte längre mina fogar trycket. Jag har bestämt att vi fr o m nu (nu nu nu nu) ska söva honom genom att snällt ligga bredvid. Till saken hör att vi gjort dessa försök även tidigare, men det har slutat med att sövningen har tagit mellan en och två timmar, i motsats till att bära, som tar cirka fem minuter. Latheten har bedragit visheten och jag och Tomas har burit.

Theo sover en gång på dagen, på förmiddagen, ungefär vi denna tid. Och jag har nyss sövt honom genom att först läsa Sommar cirka tjugo gånger (nej, jag överdriver inte antal läsningar), sedan dra fingrarna genom hans hår och till sist buffa honom i rumpan á la Wahlgren anser att man ska göra med spädisar. Har ni, blivande mammor och andra, förresten sett det klippet? Jag personligen skulle inte uppskatta att bli vidrörd på det vis mamma Anna demonstrerar. Speciellt inte om jag varit såpass liten att jag ännu inte kunnat försvara mig genom att vända mig bort. (Men, vad vet jag? Jag har ju fram till nu sövt vår son genom att bära honom fram och tillbaka över plastmattan i sovrummet.) Jag har inte ens övervägt "ömma järngreppet" eller andra omänskliga metoder. För barn är ju faktiskt också människor, inte hundvalpar eller annat man kan träna. Titta, lyssna och prata med din avkomma för i helvete. Tillgodose just den individens personliga behov av vad det nu än må vara. Så går det kanske bra ändå.

3

Jag har gjort årets bästa Blocket-fynd! Två träfärgade Stokke Tripp Trappstolar, den äldre versionen, med bygel i skinn och trä istället för den plastblöja man numer ska trä småbarnen igenom. En solig annandagpåsk lånade jag och Tomas mina föräldrars bil och for till Vellinge, betalade en tusing snabbt som attan (det var ju en för bra affär för att vara sann!), packade in stolarna i bilen och for hemåt.