Så var det då dags (eller?)

Äntligen (eller?)! Tomas fick en dosa att fungera, så är hans PS3 kopplat till vår dator vilket innebär att vi faktiskt inte har ngt behov av vår tv längre (eller?). Under Theos sjukdomsperiod har jag faktiskt "låtit" honom kolla ohälsosamt mycket på barnprogram. Jag har inte velat att han ska röja omkring, jag har inte velat att han ska stå vid ytterdörren och krafsa som en hund (ngt han gör ifall han inte får gå ut), jag har försökt att få honom att lugnt sitta ned, bredvid sin trötta mamma, och bara glo. Och nu vill han titta på tv hela tiden. Eller titta och titta, han vill att den ska stå på, sorla i bakgrunden, medan vi gör annat. Och det känns ju sådär.

Jag vet dock inte om jag är riktigt beredd. Hur kan vi leva utan tv? Tänk på allt man missar? Typ Big Brother. Och allt man inte visste att man ville se men som man ändå tittat på eftersom man zappat runt, allt tv lärt mig, hur ska jag klara mig utan det? Och vart ska man göra av en fungerande tv? Ngn som vill ha den? Den är tjock och grå och har en Duplokloss fasttejpad på on/offknappen vilket innebär att du får dra sladden ur väggen ifall du vill stänga av den (en smart energisparfunktion tänker du, men nej, en lösning för att hindra fingrande slingrande barnfingrar från att stänga av mitt i ngt intressant program). Den kommer komplett med antennkabel och tillhörande fjärrkontroll, som dock ej fungerar (mer motion!).

Skämt

å

sido

ingen har ju tjocktv nu för tiden.

Tack tv för lång och trogen tjänst.

Jag kommer förhoppningsvis inte att sakna dig.