Tomas är ute och dricker öl. Jag skulle också vilja ha en öl eller två. Jag smyger omkring med ett glas kall mjölk i min hand, i vår nedsläckta lägenhet, och sniffar i de numera tomma flaskor han drack ur innan han gick.
Nu ska jag lägga upp mina ben högt, högt i soffan och slumra till Crocodile Dundee. Ja, detta är tydligen min lördagskväll.
Låter kul va?
Spännande?
Borde jag inte ha ngt bättre för mig?
1 kommentar:
Det kan väl vara mysigt? Ensam framför TV:n med ett glas mjölk.
Så har mina kvällar sett ut i flera år nu... Men jag tycker de är guld värda! :-)
Barn är bra på att anpassa sig. Det kanske kan kännas jobbigt och oövervinnligt i början (som när Alfred vägrade tugga något, nu tuggar han nästan allt!) men det kommer att bli såå bra och du kommer bli förvånad hur du kunde oroa dig över detta - i sinom tid, kära syster! Kram!
Skicka en kommentar