Skål!

Vi har en liten hemlighet att fira - så fram med två miniflaskor mousserande!

Och skål!

Och sedan tv. (Nej, den är inte ute än. Fråga mig ej varför.)

Vi har blivit så vuxna.

Våra grannar på andra sidan vägen är också ett yngre par i tjugoårsåldern - de har en liten dotter (?) som är kanske tre. Eftersom jag de senaste månaderna spenderat i princip varenda kväll på soffan har jag skaffat mig viss (ofrivillig) koll på de som bor mitt emot. Där har vi mannen och frun (jag gissar i alla fall att de är gifta) som har en jukebox i vardagsrummet. Till valfri musik dansar de sedan ungefär en gång om året.

Och så har vi de som aldrig drar upp persiennerna, inte i ngt rum i hela lägenheten. Är det supervarmt ute öppnar de ett fönster och sticker ut ett rör. Undrar vad det röret gör?

Och så har vi då det yngre paret. Eftersom jag och killen i det andra förhållandet har samma vana att stå i fönstret och prata i telefon brukar vi se varandra ganska ofta. Grejen är att de (paret) hittills tillbringat varenda kväll, vardag som helg, framför tv:n. Man ser dem ständigt gå mellan kök och soffa i blåaktig ljus. De har en stor bokhylla med många böcker, men ur dem verkar de aldrig läsa.

Hur som helst.

En kväll noterar jag att bokhyllan är borta, liksom en del av de prydnadsgrejer de haft i fönstret. Och tv:n ...
... var

inte

på

!

Man ser aldrig tjejen längre, bara killen, och rullgardinen i barnets rum är inte neddragen sju av sju kvällar. Jag har därför dragit slutsatsen att tjejen tagit sin bokhylla och dragit. Och barnet flyttar mellan sina föräldrar.

Kan det bero på att de enbart använt sin "tillsammanstid" som par med att titta på tv? Är jag och Tomas i farozonen? Pratar vi ngnsin om ngt annat än vårt barn eller den mat vi ska äta, eller andra praktiska saker?

Vad har vi för förhållande egentligen?

Att saker och ting förändras då man skaffar barn det fattar ju vilken dumskalle som helst, men hur blir det nu, då vi får två?

Kommer vi ens att orka krama varandra?