Upp som en sol, ner som en ...

Jag frågade vad han gjorde, och han svarade dischka. Tack för hjälpen med det då, sa jag, och satte mig vid datorn och drack kaffe.

Jag har gått från superpigg till supertrött. Har molande förvärkar, känningar ut i ljumskarna och upplevelsen av ett relativt ansträngande tryck nedåt. Så när tänker babyn komma ut?

Theo känns som en liten vuxen i jämförelse med det spädbarn som snart komma skall. Han pratar massor och lär sig nya ord varje dag. Han har även börjat sätta ihop ord till små meningar. Som t ex "Eee på Aua Aua" (övers: Se på Aqua Aqua). Min lillasyster har haft vänligheten att introducera vår son för de färgglada musikvideorna med det norsk/danska (?) nittiotalsbandet Aqua. Och nu vill han "Eee på Aua Aua" i tid och otid.

Det är skönt att kunna kommunicera med sitt barn via tal, ett mer konkret vis än det ordlösa.

Och nu står han i köket och "dischkar" frukostdisken.

Det är ju perfekt!

Nu hjälper han till hemma också!

Kanske dags för veckopeng.

Vecka 38+0

I dag sjönk magen ned.

Klonk.

Nu sitter jag med den "i knät" och kan därmed andas lite lättare.

Jag har gjort plats för en liten mängd nytvättade babykläder i Theos byrå. Hög tid för honom att lära sig den vackra konsten att dela.

Jag har börjat få problem med att sova.

Jag känner mig pigg och full av energi.

Jag har extrem lust att slänga saker, rensa ut.

Min mani är värre än någonsin.

Jag har strukit alla Theos kläder (och den ofödda babyns). Onödigt arbete kanske man kan tycka. Men i byrålådorna ligger nu t-shirts och brallor, sorterade efter färg, i skarpa rader. Jag måste smyga dit då och då, skjuta ut en låda och inspektera.

Det ser så snyggt ut, aptitligt, som plockgodis ligger plaggen där och jag surrar runt byrån som en geting kring ett saftglas.

Vad är det som händer i ens hjärna då man är gravid?

Jag ser ju hur sjukt det jag skrivit måste verka.

Efter att Theo gått och lagt sig rensade jag ut min garderob.

Nu finns nästan inget kvar där.

Ett svart linne och mina mammabyxor.

Jag inser ju att jag måste lägga tillbaka några av de klädesplagg jag egentligen inte vill ha, som jag tänkt sälja och skänka.

Jag kan ju inte enbart bära svart linne och svarta mammabyxor.

Jag borde i alla fall spara en klänning jag kan bära på midsommar.

Vi ska resa upp till Stockholm över midsommar. Jag hoppas att jag inte föder där. Mest för att resan hem skulle kännas jobbig. Bör jag kanske ta med en body och min journal? Jag minns hur jag förra graviditeten var "beredd" på att bebis skulle komma redan från vecka 37+0. Little did I know att det skulle dröja fem veckor till innan han behagade titta ut.

I vecka 42+0 föddes vår fantastiska son.

Och nedan visar jag hans fantastiska torn. I dag har vi nämligen roat oss med att bygga högt. Jag kämpade tröstlöst för att hinna bygga min egen kroppslängd i Duplo, men så fort jag nådde den magiska 150 centimetersgränsen, fanns plötsligt en liten barnhand där, redo att dänga till mitt skrytbygge.

Att föda om fem röda

Jag vankar av och an i vardagsrummet och är inte riktigt beredd på vad som komma skall. Gudrun Abascal försöker hjälpa mig.

Väskan är icke packad.

Barnvagn är icke inhandlad.

Lägenheten är dammig.

I går natt väckte jag Tomas om och om igen för att med panik i rösten påminna honom om att vi minsann inte har några blöjor till en nyfödd hemma och varför i helvete finns ingen ekologisk gallerfilt? (Jag måste dock erkänna att min kemikalienoja mattats av något, så en gallerfilt sans ekologi är nog ändå tänkbar).

Just nu rör sig min primäroro runt hur jag med mina små händer ska lyckas jonglera två barn? Tomas mamma tröstade mig med att det finns barn som, den första tiden och även senare, mest sover och knappt märks.

Inte som Theo som knappt sov och mest märktes.

Jajajaja.

Allra allra mest, bortom all oro och all stress över vad som bör fixas, jongleras och städas, är jag så himla nyfiken på vad det är för typ som ligger härinne. Vem är hon?

Vecka 37+1

Efter en resa jag vill jämställa med skärselden är vi hemma i Malmö igen.

Och jag har tusen saker att fundera på.

Bl a:

Vilken förlossningsställning bör jag inta?

Hur ska jag förhålla mig till sen resp. tidig avnavling? Vad är praxis på SUS?

Ska jag ens föda på SUS?

Hinner jag boka in en tid för fotvård innan det är dags? (Ja, förmodligen, då min lillasyster var vänlig nog att följa med tillbaka hem till Skåne för en sämre betald nannytjänst under en kortare tid).

Paris je t'aime

Mina fina killar!

Min smuliga bebismage

Jag drömde om Paris, och sekunden jag vaknade övermannades jag av ett starkt sug efter fransk yoghurt och croissant. Jag lyckades övertala mina killar (den lilla var lättare att locka med än den stora) att inta vår petit dejeuner liggande i gräset, i det fria, ackompanjerade av fågelsång och humlesurr. Till saken hör att jag de senaste dagarna knappt kunnat ta mig utanför dörren. Efter tolv dagar av så smått försummad sjukdom brast min höggravida kropp ut i feberfrossa, och bebis därinne la sig så stilla, så stilla. Jag blev nervös, kände mig som ett bra exempel på en dålig mamma, och tog tag i problemet. Eftersom det var storhelg fick jag ta taxi till privatklinik, prata med privatläkare (utan läkarrock, men med pärlörhängen och massor av läppstift). Hon tog ett, så kallat, CRP på mig. Efter provsvaret kommit blev jag inkallad på läkarens kontor och hon sa att hon ville skriva ut antibiotika då mitt värde legat på 106.

Jaha ja, sa jag, vart ska man ligga då?

Runt 8, svarade hon.

Och jag tackade snabbt ja till penicillinkuren.

OBS! Ointressant inlägg i fall du ej har barn

Jag sitter omgiven av snoriga papper och känner en välbekant smärta i överkäken och mellan ögonen komma smygande. Ett tecken på att alvedonens verkan börjar att avta. Jag är inne på tolfte dagen sjukdom, som i går utvecklade sig från kraxröst och halsvärk till bihåleinflammation.

Theo sover oroligt. Jag vet ej varför. "Bompa bompa" grät han när jag försökte natta honom. Han ville somna framför Bolibompa. Och jag la honom på min bulle till mage och lät honom. Jag tycker också att det kan vara lättare att somna framför tv:n ibland, så varför skulle inte detta också gälla min son?

Jag har precis läst om principer i en mammatidning, en artikel om svårigheter att natta sina barn, och där finns föräldrar som "tagit fighten" tidigt och därför har barn som somnar snabbt och lätt precis vid läggdags. Jag har känt mig som en sämre version av dessa föräldrar då jag burit mitt barn (ngt vi faktiskt inte gör alls längre, han somnar numer hur lätt som helst, bara vi ligger bredvid - det tog nog inte ens en vecka att vänja honom! Jag förklarade lugnt och stilla att jag inte orkade gå med honom längre, "mamma är tung och tjock", sa jag. Jag tror dock inte att det var därför han gick med på att somna liggande, men kanske att det hjälpte?) eller som nu låter honom somna framför "bompa" då han önskar detta.

Men no more dålig känsla!

Summan av kardemumman är denna: Det kanske "ser bättre ut" i andras ögon att inte söva sitt barn framför "bompa" (för övrigt första gången Theo önskar detta), utan att ihärdigt kämpa på och vara konsekvent då jag först i cirka två gråtiga minuter sagt till honom: "Nej, nej, ingen bompa, nu ska vi sova". Efter dessa två tårfyllda minuter tänkte jag: "om jag bara håller klaffen och lyssnar, så hör jag nog vad du vill säga".

"Bara man är konsekvent så blir barnen väl uppfostrade" och "Sätta gränser!" är ngt man får höra till leda då man läser om barn och hur man ska ta hand om dem. Konsekvens, har jag lärt mig, fungerar sämre - både för mig och mitt barn. Skulle jag ivrigt framhärdat "ingen bompa" hade han somnat en timme senare, utmattad av gråten. Jag hade somnat en timme senare, utmattad av gråten. Och ingen av oss hade mått bra. Nu somnade han cirkus en minut efter att "bompa" börjat rulla. Min konsekvens består i att lära mig lyssna och försöka förstå vad han vill och sedan bekräfta att jag förstår (om det sedan blir som han vill kan exempelvis bero på ifall det han önskar är farligt eller annan anledning, se exempel nedan↓)

Och "sätta gränser" gör jag numer bara för mig själv, och detta varierar från gång till gång:

Orkar jag sitta med honom framför "bompa" tills han somnar?

Ja, det gör jag.

Ok, klart!

Är min "uppfostran" åt helvete?

Ja, kanske.

Och den som lever får se,

hur det blir med vår lille The (o).

Skål!

Vi har en liten hemlighet att fira - så fram med två miniflaskor mousserande!

Och skål!

Och sedan tv. (Nej, den är inte ute än. Fråga mig ej varför.)

Vi har blivit så vuxna.

Våra grannar på andra sidan vägen är också ett yngre par i tjugoårsåldern - de har en liten dotter (?) som är kanske tre. Eftersom jag de senaste månaderna spenderat i princip varenda kväll på soffan har jag skaffat mig viss (ofrivillig) koll på de som bor mitt emot. Där har vi mannen och frun (jag gissar i alla fall att de är gifta) som har en jukebox i vardagsrummet. Till valfri musik dansar de sedan ungefär en gång om året.

Och så har vi de som aldrig drar upp persiennerna, inte i ngt rum i hela lägenheten. Är det supervarmt ute öppnar de ett fönster och sticker ut ett rör. Undrar vad det röret gör?

Och så har vi då det yngre paret. Eftersom jag och killen i det andra förhållandet har samma vana att stå i fönstret och prata i telefon brukar vi se varandra ganska ofta. Grejen är att de (paret) hittills tillbringat varenda kväll, vardag som helg, framför tv:n. Man ser dem ständigt gå mellan kök och soffa i blåaktig ljus. De har en stor bokhylla med många böcker, men ur dem verkar de aldrig läsa.

Hur som helst.

En kväll noterar jag att bokhyllan är borta, liksom en del av de prydnadsgrejer de haft i fönstret. Och tv:n ...
... var

inte

på

!

Man ser aldrig tjejen längre, bara killen, och rullgardinen i barnets rum är inte neddragen sju av sju kvällar. Jag har därför dragit slutsatsen att tjejen tagit sin bokhylla och dragit. Och barnet flyttar mellan sina föräldrar.

Kan det bero på att de enbart använt sin "tillsammanstid" som par med att titta på tv? Är jag och Tomas i farozonen? Pratar vi ngnsin om ngt annat än vårt barn eller den mat vi ska äta, eller andra praktiska saker?

Vad har vi för förhållande egentligen?

Att saker och ting förändras då man skaffar barn det fattar ju vilken dumskalle som helst, men hur blir det nu, då vi får två?

Kommer vi ens att orka krama varandra?

Som att vakna ur koma ...

I dag är första dagen på en vecka som jag känner mig ok. Blir man automatiskt sjukare än normalt för att man är gravid? Jag har säkert två - tre kilo snuva i bihålorna som nyproduceras varje gång jag snyter ut.

Hur

som

helst.

I dag är det 34 dagar kvar tills baby inte kommer. Theo pussar på magen och kniper ihop pekfinger och tumme framför ett lika ihopknipet öga och säger didididi med ljus röst. Det är tydligen tecknet för hans lillasyster (?).

I dag är det även mors dag. Jag har önskat mig en kopp kaffe och en bakelse tillsammans med min familj på Hollandia. Dock vet jag inte ifall detta är pärlor för ett svin eftersom jag inte kan känna smak överhuvudtaget.

Vi får se.

Så var det då dags (eller?)

Äntligen (eller?)! Tomas fick en dosa att fungera, så är hans PS3 kopplat till vår dator vilket innebär att vi faktiskt inte har ngt behov av vår tv längre (eller?). Under Theos sjukdomsperiod har jag faktiskt "låtit" honom kolla ohälsosamt mycket på barnprogram. Jag har inte velat att han ska röja omkring, jag har inte velat att han ska stå vid ytterdörren och krafsa som en hund (ngt han gör ifall han inte får gå ut), jag har försökt att få honom att lugnt sitta ned, bredvid sin trötta mamma, och bara glo. Och nu vill han titta på tv hela tiden. Eller titta och titta, han vill att den ska stå på, sorla i bakgrunden, medan vi gör annat. Och det känns ju sådär.

Jag vet dock inte om jag är riktigt beredd. Hur kan vi leva utan tv? Tänk på allt man missar? Typ Big Brother. Och allt man inte visste att man ville se men som man ändå tittat på eftersom man zappat runt, allt tv lärt mig, hur ska jag klara mig utan det? Och vart ska man göra av en fungerande tv? Ngn som vill ha den? Den är tjock och grå och har en Duplokloss fasttejpad på on/offknappen vilket innebär att du får dra sladden ur väggen ifall du vill stänga av den (en smart energisparfunktion tänker du, men nej, en lösning för att hindra fingrande slingrande barnfingrar från att stänga av mitt i ngt intressant program). Den kommer komplett med antennkabel och tillhörande fjärrkontroll, som dock ej fungerar (mer motion!).

Skämt

å

sido

ingen har ju tjocktv nu för tiden.

Tack tv för lång och trogen tjänst.

Jag kommer förhoppningsvis inte att sakna dig.

Styrkan sitter i håret!

En av Theos favoritvideor för tillfället. Han gör prutt- och kssssljud med munnen då han vill se den. Förmodligen för de tjejrumpor som i videon spelar större biroller. Man kissar ju och bajsar med stjärten. Det är Theos referenspunkter. Kanske inte riktigt den effekt regissören till videon var ute efter.

Jag lyssnade enormt mycket på Sebastien Tellier då sonen låg i min mage. Jag gillar verkligen Sebastien Tellier. Hur kan allt han gör vara så bra? Jag skulle kunna bli kär i honom (trots att han är lönnfet och lite snuskig).

Kan mitt svärmeri för Sebastien ha haft effekt på min killes utseende? Så här såg nämligen Tomas ut då vi precis träffats:

Kort hår, inget skägg och "tacky 'n proud".

Ganska långt ifrån den Tomas vi nu känner.

Är det på grund av Sebastien jag bara gillar killar med långt hår? Jag minns att jag, precis i början av vårt förhållande, långsamt försökte övertyga Tomas att låta skägg och hår växa. Och när Tomas sammanbitet jagar Theo med saxen och samtidigt försöker övertyga mig om att det minsann är jobbigt för vårt barn att ha luggen i ögonen hela tiden, hejar jag på Theo att springa ännu fortare:

"Göm dig under sängen, Theo!"

"Spring! Styrkan sitter i håret, Theo!"

Hej!

Vår sjuka baby, inne på tredje dagen med feber. Har den inte mattats av i morgon bitti uppsöker vi läkaren. Här plockar han isbit från golvet. En, enligt honom, mycket viktig del av den självvalda diet han följt de senaste dagarna.

Här följer ett "provsmak" från Theos matintag sedan två dygn tillbaka:

Isbitar (på plats nummer ett)

Frysta gröna ärtor

Morotsjuice

Äppeljuice

Mjölk

Vatten

Vattenmelon

Yoghurt med bärmüsli

I bakgrunden står jag och stryker. Jag kan meddela de nyfikna att tvättnötterna fungerar alldeles utmärkt! Och är ngn intresserad så kan jag för dem läsa upp det mail jag mottog från VA Syd där de grundligt förklarar hur saponin fungerar i naturen och att jag med all säkerhet kan fortsätta använda nötterna utan att orsaka fiskdöd.

Alles gut!

Mitt - i - natten - shopping

Jag kan inte sova. Theo är varm. Utan att säga ett knyst tog han sig upp och ut till mig och Tomas där vi satt i vardagsrummet. Klafs klafs klafs klafs, små kalla barnfötter på golvet. Så, in med en till supp och ner med barnet i sängen.

Och så sitter jag här själv.

Magen skvalpar.

Och jag gör en lista på vad vi måste inhandla till nya baby. Det är farligt att göra sådana listor mitt i natten, medan omdömet uppenbarligen sover. Pengarna rinner mellan fingrarna. Och vips! så har jag handlat lite lång- och kortärmade omlottbodys. Vi hade absolut för få omlottbodys till Theo, visst?!
Jag har varit på jakt efter en bra kudde som ska funka både som stöd nattetid under den sista delen av graviditeten och som amningshjälp. Men alla kuddar känns så himla stora och opraktiska. Så var jag på gravidmassage, och då jag låg på sidan pallade massören upp mig och mitt klot till mage med hjälp av en cylinderformad kudde under ena knäet (det är svårt att förklara i detalj hur jag låg). Mycket bekvämt. Jag har själv försökt uppfinna snarlika lösningar på nätterna (som redan nu börjar bli lite besvärliga) genom att rulla vanliga kuddar och lägga under knäet, men det har inte känts lika bra. Så kom jag på att en sådan där cylinderformad kudde skulle man ju också kunna använda som amningshjälp/amningskudde (genom att peta in den under den arm som för tillfället håller babyn och avlasta)! Och vips! så har jag handlat en kudde på 15 x 40 cm (perfekt storlek att även ta med då man går hemifrån).

Plötsligt minns jag vagt att jag lovade ngn en lista på vad man behöver till en nyfödd.

Förlåt Jenny, men jag har helt glömt bort.

Och min utrensningsmani fortsätter ...

Jag gillar att köpa tidningar för att jag gillar att läsa tidningar.

Varje månad blir det ungefär tre olika magasin.

Nu för tiden har jag inga prenumerationer (mama-prenumerationen räknas inte, för den fick jag i julklapp tillsammans med det fantastiska rimmet:

"Till dig som inte längre får din menstruation

gives här en mama-prenumeration"). Dock ligger här hög efter hög (både väl synligt och undangömt i lådor) av tidningar som jag egentligen inte har ngn nytta av. Och nu ska de tråkigaste bort.

Men det är lättare sagt än gjort att skiljas från en tidningssamling. Jag har gjort liknande utrensningar förut, men ingen lika obarmhärtig som denna, då jag har kommit på att man ju faktiskt kan riva ut de artiklar som är bra och sedan slänga "skalet". Dock tar det ju tusen år, att ännu en gång läsa igenom tusen tidningar bara för att hitta guldkornen. Så det är på detta vis jag nu spenderar dessa ljumma majkvällar.

Bilden ovan visar ett axplock av de tidningar som jag faktiskt vill spara. Bland annat Filter. Åh, vad jag älskar den tidningen!

Jag har inte tid för annat än att vara ledig

Sjukstuga.

Theo har feber och vi har lyckats klämma in ett stolpiller i den lilla rumpan, vilket ger stor effekt. Helt plötsligt smakar maten och livet leker!

Jag har klippt mig. Hade inte tvättat håret på fyra dagar fram tills den snälla frisören gjorde detta. Jag som hittills tvättat håret VARJE dag sedan sjuan (sedan trettonårsåldern alltså). Och man behöver ju verkligen inte tvätta håret VARJE dag. Det är helt onödigt. Sedan min graviditetsledighets start har jag tvättat mitt arma hår endast ett fåtal ggr.

Bara för att jag är lat.

Och för att det schampo jag just nu använder innehåller ganska stark parfym.

Dofter är så starkt förknippade med händelser. Richard Axel och Linda B. Buck fick så sent som år 2004 Nobelpriset för "deras upptäckter av luktreceptorer och luktsinnets organisation". Och för de som orkar följa länken bildas kanske en större förståelse för hur vårt doftminne fungerar.

Man kan exempelvis kartlägga mitt och Tomas förhållande genom mina olika schampons dofter:

Då vi blev tillsammans - kokos

Då vi flyttade i hop - basilika och mint

Då vi hade en kris - jasmin

Då Theo föddes - Bumble & Bumble

Då jag blev gravid för andra gången - tall och oliv

Så fort jag känner dessa dofter (naturligtvis mixade i samma kemiska komposition som i de schampoflaskor de inhandlades) känner jag en pust av den sinnesstämning jag för stunden befann mig i då.

Slarvigt tagen bild av magen. Jag har intresse av att visa upp den, men lika lite lust att posera som Tomas har att fotografera.

Jag är nu i vecka 33+3. Det är lååååång tid kvar till förlossning. Så låååååång tid att jag inte ens börjat förbereda mig. Jag har knappt tänkt på det alls. Min barnmorska tyckte att det var hög tid att fräscha upp kunskaperna i både födandets och amningens konst. Men det har inte blivit av. Jag har varit fullt upptagen med att vara ledig.

Tidigt i morse - premiärturen!

Strax efter klockan åtta.

Strax innan Tomas var tvungen att gå till jobbet.

Min familj cyklar i väg för att köpa bröd.

Problemet löst!!!!!

Åh, vad jag älskar google! Älskar google! Man kan googla vad som helst och så dyker det upp ett svar eller två.

Google är min guru.

Hur som helst. Jag googlade och hittade denna. Fantastiskt! För de dagar då man behöver sina två barn i en singelvagn. Jag har mailat och frågat ifall sitsen passar till Naturkinds vagnar och jag dööööör i fall den inte gör det.

Här kan man se bildbevis! Massa glada barn på varsin Kid-Sit.

Plötsligt händer det!

Ja, men så blev det bestämt då. Här sitter jag med fönstret vidöppet, ngn fågel kvittrar som den alltid gör på kvällen, Tomas står svettig på vår innergård och försöker montera en cykelsits vi köpte tidigare i dag, Theo sover sött i sängen och jag bestämmer mig. Jag har bestämt mig för en Naturkind, modell Varius. Ni ser ju varför man måste betala lite extra för att själv få välja tyg eller hur?!

Nu är de här ....

... tvättnötterna.

Det mest miljövänliga sättet att tvätta? Eller? Jag läste lite om att reningsverken eventuellt inte kunde hantera de saponiner som kommer från dessa nötter (som egentligen är skal) och därför släpps ämnet ut i sjöar och hav.

Och dödar fiskar.

Jag har mailat VA Syd och frågat, men ännu inte fått ngt svar. Så tills vidare tänker jag: ju mindre onaturliga kemikalier - desto bättre!

Skalbitarna har en något syrlig doft. Undrar om de fungerar?

Bonsoir Tristesse

Theo somnade strax efter klockan 22. I vanliga fall går han till sängs vid sex - sjutiden. Detta att söva utan armkraft rubbar kanske dygnsrytmen.

Tomas är ute och dricker öl. Jag skulle också vilja ha en öl eller två. Jag smyger omkring med ett glas kall mjölk i min hand, i vår nedsläckta lägenhet, och sniffar i de numera tomma flaskor han drack ur innan han gick.

Nu ska jag lägga upp mina ben högt, högt i soffan och slumra till Crocodile Dundee. Ja, detta är tydligen min lördagskväll.

Låter kul va?

Spännande?

Borde jag inte ha ngt bättre för mig?

Utflyttning

Detta (plus lite träpussel, ett ton mjuka djur och tusen böcker) är vad som för tillfället står Theo till buds i form av leksaker. Plasttraktorn är också kvar - den kom bara inte med på bild - jag har inte hjärta att göra mig av med den innan vi har ett värdigt substitut. Om ens då. Han Älskar (med stort Ä) sin traktor.

Vi bor i stan men kan ändå höra ovanligt mycket fågelsång. Måsar skränar och ngn annan typ av fågel kvittrar då det blir mörkare. Det känns fint. Jag har ovanligt ont av min foglossning i dag, så jag och Theo leker mest i sängen, läser böcker och bygger kojor under täcken. Och så läser vi Lalo och Dunderlund och ser hur de lever ute på landet. Och så kan jag inte låta bli att längta dit. Det må vara så att jag bara vill bo på landet under sommarhalvåret, men längtan under de varmare månaderna är ganska stark. Vem som helst som läst ngt som helst livsstilsmagasin de senaste två åren kan inte ha missat hur trendanalytiker (speciellt Li Edelkoort) spår en grönare framtid. Jag känner mig rätt i tiden med min fräschaste accessoar, mitt nyväckta miljöintresse. Det är dock lite farligt när ngt som detta blir en trend. Trender är övergående. Medvetenhet om miljön är ett sätt att överleva. (Hahahaha, visst låter det pretto!)

Hur

som

helst

.

Att lämna staden för landet, att odla sin egen mat och sina egna möbler (?) är det trendigaste du kan göra just nu. Och jag undrar, är det därför jag själv är intresserad? Kan det vara så att jag bara vill vara "inne"?