Paris je t'aime

Mina fina killar!

Min smuliga bebismage

Jag drömde om Paris, och sekunden jag vaknade övermannades jag av ett starkt sug efter fransk yoghurt och croissant. Jag lyckades övertala mina killar (den lilla var lättare att locka med än den stora) att inta vår petit dejeuner liggande i gräset, i det fria, ackompanjerade av fågelsång och humlesurr. Till saken hör att jag de senaste dagarna knappt kunnat ta mig utanför dörren. Efter tolv dagar av så smått försummad sjukdom brast min höggravida kropp ut i feberfrossa, och bebis därinne la sig så stilla, så stilla. Jag blev nervös, kände mig som ett bra exempel på en dålig mamma, och tog tag i problemet. Eftersom det var storhelg fick jag ta taxi till privatklinik, prata med privatläkare (utan läkarrock, men med pärlörhängen och massor av läppstift). Hon tog ett, så kallat, CRP på mig. Efter provsvaret kommit blev jag inkallad på läkarens kontor och hon sa att hon ville skriva ut antibiotika då mitt värde legat på 106.

Jaha ja, sa jag, vart ska man ligga då?

Runt 8, svarade hon.

Och jag tackade snabbt ja till penicillinkuren.