Hela dagen har vi varit på väg ut genom dörren. Nu är klockan två och Theo går fortfarande omkring i kalsonger och linne. I dag är det riktigt riktigt jobbigt att ta hand om barn.
- Båda är förkylda, torkade snorkakor i näsborrarna som gör det svårt att andas, slemmiga halsar och rosslig hosta. Dock sjunger snuvan på sista refrängen, de är båda på väg att bli friska, men det går segt.
- Juni har ont i magen. Kan det ha att göra med att jag åt ett halvt kilo mjölkchoklad häromdagen? (Fan också, nu måste jag googla choklad och amma) (" ... kan ge kolikartade symptom" eeeh ...)
- Det känns som jag sitter i fängelse. Vi hade egentligen tänkt åka över sundet i dag. Ta tåget till fikakamrat (för mamman) och lekkamrat (till Theo). Men det var inte riktigt möjligt p g a ovan nämnda snuva och "kolikartade symptom".
- Jag orkar inte diska då jag har en tung unge i bärselen = jag orkar inte laga god, ordentlig mat då det inte är diskat = vi blir alla sura för att vi måste äta äcklig mat.
- Jag har, på grund av strulande linser, fått något skit i ena ögat! Och förbannar nu mig själv för att jag ännu inte skaffat glasögon. Jag är, i princip, blind utan hjälpmedel.
- Men det allra jobbigaste i dag är nog att jag verkligen inte har någon lust att ta hand om någonting förutom mig själv. Jag vill ligga i soffan och äta choklad till frukost, lunch och middag, kanske läsa lite, skippa duschen och hårtvätt, kolla på någon våldsam film, läsa bloggar, få gå på toaletten i fred, prata i telefon och eventuellt orka måla naglarna.
Att vara föräldraledig är inte ett nio-till-fem-jobb. På gott och ont. Det är ett dygnet-runt-jobb, ständig jour. Och ständigt har man dessa underbara ungar i tanken, planerande för deras väl och ve. Och mitt i allt kan man faktiskt bli fruktansvärt trött på "det hele". Man behöver en paaaaauuuuuus. Få andas uuuuuut. Gå på spa. Jag minns inte vart jag läste det/hörde det/såg det, men en mamma sa att: "Spa?! Det är att få bajsa ifred det. Det är spa för mig"
Ja ja ja ja
Jag ska inte gnälla. Jag har bryggt två koppar kaffe som jag ska hälla i mig. Kanske ligger lusten där någonstans nere i sumpen, på botten.
I botten på glaset
1 kommentar:
Jag hoppas vi kan avlasta varandra när vi kommer till Skåne. Tänk vad barnen ska köra slut på varandra när de väl har lärt känna varandra och tänk vad gott de kommer sova och tänk vad roligt allt blir när man är mer än en förälder hemma! Jag ser verkligen fram emot det!
Och för att trösta lite, har man haft en dålig dag så brukar nästkommande dag bli liiite bättre. (Bajsa ifred är lyx, sådan lyx som man kan ägna sig åt på helgen.)
Skicka en kommentar