Det var inte förrän Tomas kom hem som jag tog med Theo ut. På en cykeltur. I mörkret. Med ett fungerande öga.
Dimsyn på det andra.
Det kommer jag aldrig utsätta mitt barn för igen.
Jag är redan en riskfylld trafikant, på grund av att jag är en aggressiv trafikant. Jag tycker alltid att jag har rätten på min sida - oavsett vilket färdmedel jag använder mig av. Går jag, ja, då har jag alltid företräde eftersom det tar mycket längre tid att promenera någonstans än att cykla eller köra bil - alltså har jag mer "bråttom". Cyklar jag, ja, då har jag alltid företräde eftersom jag cyklar och det går mycket snabbare än att promenera och därför gör min framfart varken till eller från för de flanerande, "jag ska bara cykla förbi här, tränga mig förbi här, lite smidigt, hehe". (Det var först för tre år sedan som en snäll man lärde mig att även jag, som cyklist, måste stanna vid rödljus. Men det är en annan historia ...) Och är det någon medtrafikant som begår någon överträdelse (enligt Ellen Anderssons lagbok), ja då jävlar ... Jag svär och förbannar tyst för mig själv. Alltid på grov värmländska - för det blir mer styrka i orden då (att sammanbitet pressa fram "JAVVLA" idiot är mer kraftfullt än "jeevla" idiot). Jag memorerar registreringsskyltar till höger och vänster för att jag tänker att jag ska polisanmäla dumskallarna bakom rattarna så fort jag kommer hem.
Jag blir som förbytt så snart jag ger mig ut i trafiken. Och det är på grund av detta (inte på grund av att jag är lat eller snål) jag ännu inte skaffat körkort. Jag vill egentligen inte ha körkort, för jag vet att jag kommer att bli en livsfarlig bilist. Jag kommer att hänga på tutan och i andra bilars röv. Jag kommer att skrika, svära och hojta. Problemet är bara att jag nu, av olika anledningar, måste skaffa kortet. Gärna inom en överskådlig framtid.
Så, visst känns det bra nu, Sara, att du har lovat att övningsköra med mig i vinter?! Du som är
precis
likadan
!
Dimsyn på det andra.
Det kommer jag aldrig utsätta mitt barn för igen.
Jag är redan en riskfylld trafikant, på grund av att jag är en aggressiv trafikant. Jag tycker alltid att jag har rätten på min sida - oavsett vilket färdmedel jag använder mig av. Går jag, ja, då har jag alltid företräde eftersom det tar mycket längre tid att promenera någonstans än att cykla eller köra bil - alltså har jag mer "bråttom". Cyklar jag, ja, då har jag alltid företräde eftersom jag cyklar och det går mycket snabbare än att promenera och därför gör min framfart varken till eller från för de flanerande, "jag ska bara cykla förbi här, tränga mig förbi här, lite smidigt, hehe". (Det var först för tre år sedan som en snäll man lärde mig att även jag, som cyklist, måste stanna vid rödljus. Men det är en annan historia ...) Och är det någon medtrafikant som begår någon överträdelse (enligt Ellen Anderssons lagbok), ja då jävlar ... Jag svär och förbannar tyst för mig själv. Alltid på grov värmländska - för det blir mer styrka i orden då (att sammanbitet pressa fram "JAVVLA" idiot är mer kraftfullt än "jeevla" idiot). Jag memorerar registreringsskyltar till höger och vänster för att jag tänker att jag ska polisanmäla dumskallarna bakom rattarna så fort jag kommer hem.
Jag blir som förbytt så snart jag ger mig ut i trafiken. Och det är på grund av detta (inte på grund av att jag är lat eller snål) jag ännu inte skaffat körkort. Jag vill egentligen inte ha körkort, för jag vet att jag kommer att bli en livsfarlig bilist. Jag kommer att hänga på tutan och i andra bilars röv. Jag kommer att skrika, svära och hojta. Problemet är bara att jag nu, av olika anledningar, måste skaffa kortet. Gärna inom en överskådlig framtid.
Så, visst känns det bra nu, Sara, att du har lovat att övningsköra med mig i vinter?! Du som är
precis
likadan
!
1 kommentar:
Jag sa faktiskt till Martin att jag ska försöka vara mindre aggressiv då vi ska ut och övningsköra. Jag sa till och med att jag väl skulle få betala handledaravgiften, eftersom du kanske skulle bli missnöjd med mitt aggression (och kanske till och med väljer en annan "lärare"), men jag tror jag tar tillbaka det nu... Dessutom, det kan ju bli RIKTIGT spännande! :-)
Skicka en kommentar