Nej, vilken skitvecka det har varit. Hittills. Jag är sur hela tiden, dygnet runt.
På grund av mitt röda öga har jag inte kunnat använda linser på två dagar. Jag ser ingenting!
I går var jag hos "min" optiker. "Min" optiker är den person jag besöker en gång om året för att kolla så att allt står rätt till. Nu var det dags för ett extra, mycket brådskande besök. Tjatade mig därför till en tid senare samma dag, satte mig på cykeln och trampade dit, som det totala blindstyre jag är. Min optiker är en mycket sympatisk person, hon påminde mig om att jag redan förra året bestämde att skaffa glasögon, "Vad hände?" frågade hon. Jag skämdes och sa som det var: "Hehe, jag hittade inga bågar som jag tyckte passade ..." Och nu satt jag där, med mitt blodsprängda öga, i stolen vid den stora maskin hon använder till att mäta synen. Hon sa inte "vad var det jag sa", men jag såg att hon tänkte det. "Jag har inte använt glasögon på säkert tio år", tänkte jag fortsätta mitt speak of shame, men ångrade mig. Det var förmodligen bra. För hon började prata om de biverkningar hon brukade se hos oss som enbart använder linser. HU!
Nu var det inget större fel med mitt öga. Det är irriterat för att jag inte låter det andas. Speciellt som att jag på senaste tiden även använt mina linser dygnet-runt då det faktiskt är dygnet-runt-linser. Det ska man tydligen inte göra. Och inuti mitt huvud började jag fila på ett surt brev till Ciba Vision (linsproducenten).
När sedan resultaten av syntestet kom, var det lite märkligt. "Min" optiker hummade lite ("hmmm ...) och sa "Konstigt, konstigt, konstigt ..." Jag fick handsvett. Synen hade förändrats enormt på mitt röda öga, sa hon. "Åh, herregud" tänkte jag "nu kommer hon säga att jag håller på att bli blind!" Tvärtom, berättade "min" optiker, "din närsynthet har i princip försvunnit". Men hon visste inte ifall det berodde på infektionen eller vad sjutton det kunde vara. Hon frågade om jag gått igenom något speciellt under det senaste året. "Jag har fått ett till barn", sa jag, som om det skulle spela någon roll. Och, ja, tydligen kan det spela roll. "Kroppen förändras på alla möjliga vis då man är gravid" sa optikern.
Sedan tog hon mig i handen och ledde mig ut till de allra billigaste bågarna och tvingade mig välja ett par. "Nu skaffar du glasögon!" beordrade hon mig. "Nu har det ju även kommit sådana här runda bågar, läckra!" fortsatte hon. Och på tre sekunder roffade jag åt mig ett par bågar (OBS! Inte runda!), som jag inte minns riktigt hur de ser ut, och om jag har riktig tur så kommer jag kunna hämta dem redan i morgon och därmed återfå min syn, slippa kisandet och kanske bli på lite bättre humör.
6 kommentarer:
Du får lägga ut en bild sen, så får vi se hur du ser ut i de nya glasögonen :)
Hahaha, aldrig i livet. Det finns en anledning till varför jag inte använt glasögon på tio år!
Övertala Martin att också skaffa glasögon vid sidan av linserna! Jag har tjatat på honom så länge vi känt varandra. Kanske kan din historia få honom att ÄNTLIGEN ta steget ut!
Jag håller med Lisette, jag vill se glasögonen!
Ellen jag har heller inga fungerande glasögonen, dock en monockel, men den kan jag ju inte bära ute. Men jag får kanske röda ögonen 2 gånger i månaden. Är det farliga biverkningar om man inte använder glasögon?
Jag vet inte, Simon, jag hade också skaffat glasögon om jag var du. Inte nöjt mig med min monokel.
Martin får ofta röda ögon tycker jag, och han har använt linser i tio år... Jag ska "tvinga" honom att skaffa nya glasögon nu, samtidigt som jag också ska skaffa nya. Jag har ju inte linser, men jag har ett par glasögon med bara ett skaft (eller vad jag ska säga) och jag använder inte dessa glasögon ute eftersom de så lätt trillar av, plus att det är PINSAMT att vara ute med trasiga glasögon - som dessutom inte är så starka som jag behöver - och som dessutom inte kan korrigera för det "nya" synfel jag fick efter Alfreds lilla nagel... Det verkar som vi alla behöver nya glasögon! :-)
Skicka en kommentar