Jag önskar verkligen att vi hade en tv i sovrummet.
När jag och Tomas var barnlösa och bodde på Uppsalagatan hände det att vi på söndagarna bar vår tjock-tv från vardagsrummet in till sovrummet. Antennkabeln (heter det så?) var tjugo meter lång, så det gick verkligen finfint att ligga där, i den etthundratjugo centimeter breda sängen och glo och vara nästintill outhärdligt bakfulla - ty det var vi alltid på söndagarna förr i tiden.
Valvakan 2006 minns jag av ngn anledning lite extra, kanske för att utgången, som trots att den påstods vara blå, mest kändes ... grå.
Mot denna vägg lutade vi våra flottiga huvuden och rapade cocacolarapar ↓
Det var tider det!
Nu trängs vi dubbelt så många i en nästan dubbelt så bred säng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar