Eftersom det krävs att vardagen flyter på utan större friktioner för att jag ska kunna vara lycklig då jag är personlig assistent (dygnet runt!) åt två små individer, har jag blivit besatt av smarta lösningar och effektivisering av "familjelivet". Jag funderar bland annat på:
Hur minimerar jag tid spenderad på tråkiga uppgifter?
Hur spar jag in på tårar och tandagnisslan?
Och eftersom jag är så förbannat glömsk (ja, jag lider av glömska, kommer knappt ihåg någonting) har jag börjat bära med mig ett litet rött block, att plottra i då jag märker "Aha! Här kan man effektivisera!" eller "Så här bör jag alltså göra för att alla ska vara harmoniska". Det kan vara saker som att "Aha! Att storhandla matvaror på nätet och få dem levererade till ytterdörren för en ynka summa av trehundra kronor i månaden spar både humör (och faktiskt även dollars) åt familjen Andersson/Lazar!" och "Varför har vi inte en krok här? Just precis här!" eller "Theo bör alltså äta ett riktigt stadigt mellis vid tio för att inte få akut, nästintill ohanterlig, hungerpanik strax innan lunch". Det kan, för vissa, låta som självklara saker, enkla effektiviseringar ni redan kanske gjort, men jag är trööööög. Jag måste ha med mitt lilla fula block och kladda ned rationaliseringar av vardagen.
Jag har tänkt att skapa en Vardag 2.0, en slags ultrabekväm tillvaro, där vi bara mår gott och triiiiiiiivs hela tiden. Jajamän, det är en utopi. Men har vi nått halvvägs har vi kommit långt.
Mina förebilder är Tomas föräldrar. De sätter komfort högt upp på priolistan. I alla fall verkar det så. Tomas pappa berättade för mig om hur de valt duschmunstycke efter hur behaglig strålen var mot huden. Hur skulle jag göra om jag någon gång måste välja duschmunstycke? Förmodligen välja den, enligt mig, snyggaste. Hur strålen sprutar eller hur munstycken känns i min hand är nog inte ens något jag skulle reflektera över. Men i min Vardag 2.0 är detta aspekter jag måste ta i beaktande.
Låter det både trist och konstigt? Ja, kanske. Men något måste jag ju sysselsätta mig med. Och de som någon gång tagit hand om både en och två ungar (eller kanske fler! Gud hjälpe dem!) vet att man längtar efter någon slags struktur, ett slags lugn och ro i botten när man är uppe och flaxar vid ytan och kippar efter luft. Då är det tusen gånger lättare att hantera ilskna och ledsna utbrott från både vuxna och minderåriga.
Och efter att man lidit dagens fjärde raserianfall är det förmodligen liiiiiiite skönare att duscha sig ångande varm med hjälp av ett duschmunstycke som bjuder en angenäm stråle, samt behagligt grepp.
Eller?
Jag har tänkt att skapa en Vardag 2.0, en slags ultrabekväm tillvaro, där vi bara mår gott och triiiiiiiivs hela tiden. Jajamän, det är en utopi. Men har vi nått halvvägs har vi kommit långt.
Mina förebilder är Tomas föräldrar. De sätter komfort högt upp på priolistan. I alla fall verkar det så. Tomas pappa berättade för mig om hur de valt duschmunstycke efter hur behaglig strålen var mot huden. Hur skulle jag göra om jag någon gång måste välja duschmunstycke? Förmodligen välja den, enligt mig, snyggaste. Hur strålen sprutar eller hur munstycken känns i min hand är nog inte ens något jag skulle reflektera över. Men i min Vardag 2.0 är detta aspekter jag måste ta i beaktande.
Låter det både trist och konstigt? Ja, kanske. Men något måste jag ju sysselsätta mig med. Och de som någon gång tagit hand om både en och två ungar (eller kanske fler! Gud hjälpe dem!) vet att man längtar efter någon slags struktur, ett slags lugn och ro i botten när man är uppe och flaxar vid ytan och kippar efter luft. Då är det tusen gånger lättare att hantera ilskna och ledsna utbrott från både vuxna och minderåriga.
Och efter att man lidit dagens fjärde raserianfall är det förmodligen liiiiiiite skönare att duscha sig ångande varm med hjälp av ett duschmunstycke som bjuder en angenäm stråle, samt behagligt grepp.
Eller?
Här ligger mina tre och bara mår gött!
2 kommentarer:
Du borde fortsätta som chef alternativt konsult
Jag har äntligen lyckats med det du beskriver, men för mig handlade det om att bara andas lite oftare och räkna ner sakta så att ilskan lugnar sig själv och inte flyr ut. Jag är riktigt nöjd med mig själv. En glad mamma skapar glada barn! :-)
Skicka en kommentar