Nu sitter jag och försöker skriva en tvåveckorsmeny till oss. Letar i receptböcker, scrollar igenom matbloggar ... Vad i helvete ska vi äta? Vart ska jag lägga ribban? Kommer vi överhuvudtaget att kunna äta den mat jag ska laga?
Jag är nämligen så förbannat dååååålig på att laga mat. Det är precis som i syslöjden - så många tråkiga moment man måste igenom för att slutresultatet ska bli bra. Och man måste vara noggrann, tålmodig, göra-om-göra-rätt-då-något-gått-snett.
Ibland vill jag ändå.
Jag har lusten.
Att laga något gott.
Jag letar upp ett recept, fixar ingredienser. Och i början går det faktiskt ganska bra. Jag duttar och slevar och slurkar och måttar.
Men sedan
t
r
ö
t
t
n
a
r
jag.
Och skvätter och spiller och svär och bränner vid. Jag hoppar över vissa moment (koka upp? nja, näe, det behövs nog inte - reviderar jag receptet). Och maten smakar därför sedan skit. Därför följer jag ofta minsta motståndets lag och lagar lasagne och korv stroganoff och annat skittrist, men som jag vet ungefär hur det ska smaka, och serverar sedan detta till mig själv, min sambo och mitt barn.
Theo föddes med en enorm aptit (som ibland dock skiftar lite i styrka). Han äter i princip allt. Utom sallad. Och alfaalfagroddar (jag har försökt lura i honom groddarna med hjälp av det klassiska "gapa och blunda"-tricket. Jag är övertygad om att han skulle tycka att de smakar bra - bara ungen nu ville prova! Men icke). Råkar man antyda att maten snart är klar rusar han in i köket, förvandlas genast till en hungrig varg som yyyyyyylar vid matbordet. Och då gäller det att vara snabb. Av med grytan från plattan, i med ngt som gör att maten svalnar illa kvickt (mjölk, vatten, cremé fraiche, gröna ärter från frysen ...) och sedan raskt in i barnamun. Dessa på slutet tillsatta "ingredienser" brukar förändra smaken något, den blir helt enkelt lite fadd. Kan det vara så att jag ofrivilligt lär Theo att älska den lite utspädda, jolmiga smaken? Är det en naturlag att barn till föräldrar som icke kunna tillreda en måltid inte är speciellt kräsna med maten? Anser de att det smaklösa är en tillräcklig smak för dem? Ja, jag är ju själv uppvuxen med en mamma och pappa som inte kan laga speciellt god mat. Förlåt, men det är ju sant. Mamma lagar fiskgratäng med burkchampinjoner och pappa steker vitt bröd och ett ägg.
Och jag, jag för köksslarvsgenen vidare?
Icke, säger jag nu.
Icke!
Nu skriver jag en tvåveckorsmeny utan dess like. Idel smakbomber skall brisera i min tvåårings trut.
ps. Jag lagade faktiskt jordärtskockssoppa (med maaaaaassa vitlök) häromdagen. Det har jag aldrig lagat förut. Jag har faktiskt inte ens smakat jordärtskockor innan.
Och den gick ned!
Två portioner.
"Mmmmmm dä gott dä soppa".
1 kommentar:
Vi kan ju laga mat tillsammans, du och jag, när vi flyttar upp! :-)
Skicka en kommentar