Jag har drabbats av en akut längtan tillbaka i tiden. Kanske var det för att Johannes var här i går kväll och åt tacos med oss (jaaaa, vi är Svenssons). Varför blir det alltid tacos till middag då Johannes är här? Varför har vi en tendens att, för de mesta, bjuda på samma mat till samma gäster? När Ingrid är här t ex, då bjuder vi ALLTID på lax. Det är helt omedvetet från min sida. Associerar jag vissa maträtter med vissa personer? Det var sist hon var här då jag kom på det ("Näe", tänkte jag "hon måste ta mig fan tro att vi äter lax jämt, varje dag! Lax lax lax lax, familjen Andersson/Laxar!")

Hur

som

helst

Jag har blivit nostalgisk. Jag kan ibland sakna det som varit, perioder i mitt liv. Går det i cykler tro? Att jag varje år längtar tillbaka sex - sju år i tiden? För sju år sedan var jag tjugo och bodde i Linköping med en vän och en katt. Jag hade fått den briljanta idén att utbilda mig till läkare, så nu skulle jag bara plugga upp tusen naturvetenskapliga ämnen, samt mitt gymnasiebetyg. Jag gick teaterlinje på gymnasiet. Jajamän. Men jag är inte så intresserad av teater, jag ville mest synas. Stå i centrum. Det är ganska jobbigt att gå i en teaterklass när man egentligen inte vill spela teater, och inte förstår "tänket". Jag minns en av de första teaterlektionerna då vår lärare bad oss, elever, att låtsas vara golvet som just nu blir rengjort. Alla slängde sig ned, platta på rygg eller mage, och började kråma och åma sig. Jag lade mig också ned, dock helt blickstilla. Min lärare som lååååångsamt gick omkring i rummet och försökte skapa stämning genom att säga: "Nu koooommer en blööööööt mopp och svabbar er riiiiiiiktigt reeeeeena", stannade till vid mig och frågade: "Hur tror du att ett golv känner sig som blir tvättat? Uttryck det!". Tonårstrotsig låg jag fortfarande helt stel och rak och nästan fräste: "Amäh, ett golv rör sig inte. Det ligger stilla. ÄVEN då det blir tvättat". Jag tyckte att det mesta var urlöjligt. Ändå gick jag klart, men med 75 % frånvaro var ju mina betyg därefter. Jag gick alltså i princip bara ett halvt av tre hela år i skolan. Vad gjorde jag istället? Ja, vad gjorde vi Lotta? Vi drack café creme noisette och cola på Cozy, satt i mjuka sofforna och stirrade på fiskarna i akvariet, och då man fortfarande fick röka på caféer rökte vi. Och jag jobbade extra, så att jag skulle ha råd att festa varje helg. Jag jobbade med marknadsundersökningar, jag ringde upp folk i deras hem. "Ja, hejsan, mitt namn är Ellen Andersson och jag ringer på uppdrag av Föreningssparbanken ..." Det var på den tiden Swedbank fortfarande var Föreningssparbanken. Jag kan nästan rapa upp hela undersökningen fortfarande. Den spände över tre år typ. Kul. Jag jobbade även vissa söndagar, och då var jag alltid bakfull. Man satt med ett headset på huvudet och framför en dator. Tryckte man på en knapp ringde datorn upp automatiskt, och mellan samtalen gled huvudet långsamt ned mot bröstet, munnen konstant dumöppen, nästan så att saliven droppade och så plingeling! Huvud upp! "Heeeejsan, jag ringer på uppdrag av Föreningssparbanken, Ellen Andersson heter jag, jag undrar ..."

Jag har aldrig varit så rik som under min gymnasietid och jag har aldrig druckit upp så mycket av mitt kapital som under min gymnasietid.

Tack Sundstagymnasiet i Karlstad för den fina utbildningen!