Att i stolpform beskriva en komplex person

Juni Jo "du växer så snabbt" Lazar, om en dryg vecka är det dags att introducera mat. Kokta mosade grönsaker.
Som en liten minnesanteckning för mig själv ska jag nu berätta om vår dotter.
Hon är nu 16 veckor och 1 dag. Det är alltså cirkus två - tre veckor kvar tills nästa utvecklingssprång (om man tror på sådana) och hon ska just nu befinna sig i en ovädersperiod. Nja, säger jag, lite extra gnällig kanske hon varit.
Hon pratar, gurglar och pruttar med munnen. Det låter som att hon försöker forma "ord", så som "nej" eller "ille".
Härmar man henne skrattar hon eller upprepar sina "ord".
Hon ler så fort hon ser Theo eller ngn av sina föräldrar.
Ropar man hennes namn kan man få hennes uppmärksamhet. Dock vet jag inte om hon vet att hon heter Juni.
Hon är svår att amma dagtid eftersom hon inte kan koncentrera sig. Minsta knäpp eller ljud och hon måste vända dit huvudet och kolla. Ibland kan jag inte ens bära en mönstrad tröja/kofta eftersom denna då är mycket mer intressant än mat. Hon släpper ofta bröstet för att le upp mot mig.
Hon skrattar ljudligt. Mest när vi leker och busar, men jag måste erkänna att det händer (ganska ofta) att jag kittlar henne för att hennes skratt är så underbart.
Vid magläge håller hon upp sitt huvud långa stunder.
Hon undersöker gärna olika sorters leksaker då hon ligger i sängen eller är i sin babysitter. Gärna sådant som prasslar eller har extremt grälla färger. Hon anstränger sig för att försöka "hålla mig i handen" då jag erbjuder henne. Undersöker sina egna händer och fingrar. Sina tår verkar hon inte hittat än.
Hon har börjat försöka rulla från rygg till mage. Det går sådär. Hon vaggar i princip bara från sida till sida.
Hon vill gärna sitta upp. Har man henne i knäet drar hon sig upp och kämpar tills hon sitter rak i ryggen. Jag antar att hon inte tycker att hon ser tillräckligt bra annars.
Hon är väldigt social. Söker ögonkontakt och älskar när man pratar med henne. Hon kräver att få vara med. Om hon är vaken är det inte lika lätt att lägga henne i sin egen säng längre - hör hon att det är folk i ett annat rum vill hon dit. Direkt! Hon vill helt enkelt alltid vara där det händer.
Hon söker mycket mer kroppskontakt nu än vad hon gjorde innan. Hon vill sova nära och bäras runt. Mest kanske för att det är lättare att se vad som då händer. Bär man henne i bärsele (vänd inåt) vrider hon nästan huvudet i 180 grader för att se vart vi går och vad som sker.
Hon älskar när man byter blöja, masserar, klipper sylvassa naglar - när man pysslar om henne. Då sparkar och slår hon vilt och glatt omkring sig. Och ler med stort gap så där som bebisar i allmänhet gör.
Hon vägrar napp, kväljs ifall man stoppar in den, men suger desto mer på sina fingrar.
Hon älskar att se sig själv i spegeln.
Hon har tålamod. Även om hon är hungrig eller trött så gnäller hon milt en ganska lång stund, innan det blir störtpanik (att jämföra med storebror som alltid gick från noll till hundra på två sekunder).
Hon vaknar alltid, och då menar jag också alltid, med ett leende.

C'est tout, en hel person i stolpform

Juni Jo, i färd med att berätta ngt viktigt