När vi inte har ngn tv längre hinner jag läsa mer. Och just nu läser jag Eating Animals. Mina barn har precis somnat och jag kan inte göra dem sällskap eftersom jag fortfarande är hög på koffein (tre snabba koppar har det blivit för att jag skulle orka bygga duplo/lägga pussel/"parka foooboll"). Så jag gungar i gungstolen och läser.
(En parantes: Gungstolen är det bästa köp jag gjort då det kommer till grejer till babys/barn. Ingenting i världen är bättre. De små liven somnar på fem minuter och du får sitta ned samtidigt, kanske till och med läsa eller kolla på en film. Det är väldigt behagligt gung också för dig som vuxen. Och priset? Etthundra kronor! Fantastiskt!)
I alla fall.
Jag är allätare. Har varit vegetarian i cirka sju år, men slutade då jag var typ tjugo. Jag blev vegetarian av etiska skäl och för att det kändes som en viktig del av min identitet då jag gick i högstadiet/gymnasiet.
Då jag blev tjugonågonting ville jag tydligen vara en annan typ av person eftersom jag började äta kebab.
Och på cirka sju år har jag inte ägnat mitt köttätande ngn större tanke förutom att jag till 90 % äter KRAVmärkt kött. Det stillar mitt medelklassamvete tillräckligt för att jag ska kunna somna på natten. Jag vet egentligen inte så mkt om KRAVmärkningen. Det finns tydligen ett utmärkt reportage i senaste Filter som jag ännu inte hunnit läsa.
Så såg jag dokumentären Food Inc. och mådde illa.
Och så såg jag en intervju med Jonathan Safran Foer. Och bestämde mig för att köpa och läsa hans köttbok.
Och då jag läste följande grät jag:
Det får mig att tänka på nazisterna och hur de behandlade spädbarn i koncentrationsläger. Mänsklig "thumping".
Texten fortsätter med ett citat från en arbetaren på farmen i Missouri där han berättar om hur de sedan slängde grisbarnen i ett annat rum för att senare forslas bort. Men vissa kultingar överlevde "thumpingen" och arbetaren berättar om hur man då kunde se ungarna springa omkring med ett öga hängande i sina "trådar" eller med en bruten käke "bleeding like crazy", och då fick man "thumpa" dem igen.
Sugen på skinka och bacon?
Och så har författaren ett fantastiskt svar på frågan: "Ja ja ja, det är hemskt och det händer mycket hemskt i världen. Det finns alltid ett större lidande någon annanstans. Lägg resurserna där."
Att jag inte tänkt på det innan. Jag kanske låter som ett pucko nu, men helt plötsligt fattar jag. Hur står grisarnas lidande i relation till min njutning av det stekta baconet till brunchen? Den grillade kycklingen jag köpte för ett tag sedan vänder sig i tarmsystemet (om den inte redan är ute). Det faktum att vi inte åt upp allt, utan slängde (!) en del gör att jag mår skit. Då var verkligen kycklingens död helt onödig.
Hur vet jag att det kött jag äter kommer från djur som haft ett värdigt liv? Som har mått bra och dött snabbt och smärtfritt utan stress? Är KRAV en tillräcklig garanti?
ps. Och nu har jag inte ens berört frågan ur en miljöaspekt. Bryr man sig ens det minsta om miljön borde man bojkotta icke-ekologiskt kött. ds.
1 kommentar:
Det första jag måste säga är att detta är i USA. I USA bor det kanske 300 miljoner människor. Så klart att köttproduktionen måste vara större. Jag känner inte till USAs ekologiska märkning, men jag vet att här finns det knappt på kött. Jag har sett att det finns antibiotikafri kyckling i affärerna, men ska du ha ekologisk kött så får du åka ut till markander och där är det dyrt! Desutom är det bara ekologiskt och ingen garanti för att djuren ska ha det särskillt bra. Jag tror inte att motsvarigheten till KRAV finns här och jag har svårt att tro att det finns i USA.
Jag har ringt till KRAV och frågat skillnaden mellan EU-ekologiskt och KRAV. Det finns ganska stora skillnader! En är att djur som fötts upp på en KRAV-gård SKA HA tillgång till stora gräshagar och få vara ute mycket! För en EU-ekologisk gris, exempelvis så räcker det med att den får gå ute på 1 kvm stor yta av asfalt. Jag tror man mer fokuserar på fodret när det gäller EU-ekologiskt än för hur djuret egentligen mår. Jag har själv inte besökt en KRAV-gård/slakteri, men jag litade på kvinnan i växeln. Hon sa också att Änglamarks köttprodukter är bättre att köpa än EU-ekologiska om man är mån om hur djuret mått, trots att alla Änglamarks köttprodukter inte är KRAV. Det säger ju ganska mycket, tycker jag.
Köper du svenskt KRAV-märkt kött eller Änglamarks kött. Lite dyrare för plånboken men mycket bättre för själen. Dessutom måste man ju inte äta kött varje dag.
Jag var ju också vegetarian förut, men slutade för att jag blev gravid och drömde om grillad kyckling och revbenspjäll... Men jag åt nästan bara kravkött och det fortsatte jag med hela tiden som vi bodde i Sverige. Men här... I början mådde jag inte alls bra, ur etisk synpunkt, eftersom jag bara kunde köpa kött som jag inte hade en aning om hur djuret behandlats - antagligen lika illa som det beskrivs i boken.
I svenska slakthus så jobbar säkret inga änglar, men om man bara köper KRAV-märkt kött så får man ändå hoppas att det går till på ett bra sätt - om man nu vill äta kött. Eller så kan man göra som mamma gjorde när vi var små och köpa tre kartonger med kött från lokala KRAV-bönder. :-)
Skicka en kommentar