Tack Försäkringskassan!

Min graviditetspeng är beviljad.

Från och med nu är jag gravid på heltid.

Vi har haft besök från Värmland hela veckan. Från söndag till i går. Det låter långt, men kändes kort.

Och jag har tjatat och tjatat om kemikalier.

Stackars Tomas.

Stackars min familj.

Varför har detta blivit så stort för mig?

Är det en graviditetsgrej?

När jag var med Theo kunde jag bara tänka på potatis, denna gång har jag utvecklat kemikaliefobi.

Kommer det att gå över?

Vår stackars son har fått traska runt i sina vinterkängor i vårvärmen liiiiiite för länge. Detta för att jag varit på jakt efter ekologiska skor, helst i skinn utan krom, helst riktigt bra för växande fötter, helst snygga, helst utan lim, helst med rågummisula och naturligt skosnöre i lin. "Kosta vad de kosta vill" resonerade jag med näsan tryckt mot datorn, ivrigt googlande. Till slut hittade jag ett bra alternativ som, trots att det inte uppfyller alla mina krav, är good enough.

Theo pekar på gräs iförd sina nya skor.

De fungerar även bra att springa i.

Jag har rensat ur vårt badrumsskåp. En hel ICAkasse for osorterad raskt ned i smutsig soptunna. Jag vet inte hur mycket pengar jag spenderat på hud- och hårvård genom åren. Jag vill heller inte gissa hur stort värdet på de produkter som hamnade i soporna var. (Men vad ska jag egentligen med de-puffing ögonroll-on till?) Jag har provat tusen olika märken, tusen olika produkter, men ingenting har fungerat så bra som det jag använder just nu (tills jag hittar bra alternativ till, exempelvis Ole Henriksen, Murad och Clinique - som jag ändå trott varit "vettig" hudvård) - H2O.

Vanligt vatten.

Det var lite ovant i början. Jag har omständligt rengjort/peelat/de-puffat/återfuktat ansiktet två gånger om dagen i flera flera år (detta trots att jag egentligen inte använt smink sedan jag var typ tjugoett). Nu slipper jag.

Kvar i vårt badrumsskåp från Ikea står, i jämförelse med förut, ingenting (Tomas grejer har jag dock ej rört - han har till och med butylparaben i sitt schampo, men han är över arton och får ta ansvar för sig själv). Jag har kvar schampo, balsam, tvål, deo, tandkräm och hårborttagningsvax. Jag har t o m slängt mina (dyra) parfymer som innehöll ftalater. I Danmark uppmanar man gravida att ej använda parfymerade produkter, just på grund av ftalaterna. Överhuvudtaget verkar danskarna ha kommit längre då det gäller kemikalier och graviditet. Och här har jag gått och nojjat för lite gammal skinka jag åt som smörgåspålägg.

Ja, ja, ja, jag vet att jag är tjatig. Men jag har letat efter en hobby nu då jag ska vara mammaledig för andra gången. Och detta är faktiskt intressant, roligt och viktigt.