Jag bjuder er en mörk bild på min mage. Den är mindre än genomsnittet, men räcker gott och väl för mig!
I morgon går jag och magen in i tjugoåttonde veckan tillsammans. Jag sänker huvudet och säger detta till vår bebis därinne. Och hon blir vild av glädje! Spark spark spark. Jag kan inte minnas att Theo var så våldsam mot mina inre organ. Barnet därinne är tokigt. Sparkar och trycker. Ibland har det känts som att jag skulle kunna ta tag i hennes fot (eller armbåge, eller vad det nu är som sticker ut) och hålla fast ett tag. Sådana "berg" skapar hon på min arma buk.
Två möjliga orsaker till detta:
1 Moderkakan ligger i bakvägg (den befann sig i framvägg med Theo) vilket gör att jag känner mer.
2 Det är andra barnet (vilket för mig verkar innebära förra graviditetens krämpor gånger två).
Det känns som att jag återigen gått in i puberteten, mina hormoner svallar lite så där i största allmänhet, men forsar i synnerhet då jag möter barn.
I går var jag nära att ta till lipen tre gånger:
1 I dag är det sol, men i går blåste det storm, var kallt och grått. Jag hade ett ärende på Handelsbanken som ligger vid Stortorget (närmare havet = mer blåst). Precis innan entrédörrarna passerar jag en mor med barn i vagn. Barnet (i ettårsåldern) hade ingen mössa! Ja, jag vet, jag tjatar om mössor hit och mössor dit, men herregud! JAG ville t o m ha mössa. Vinden for genom de små fjunen och barnets mun var i hoppressad till ett tunt tunt streck. Man får inte berätta för andra mammor hur de ska ta hand om sina barn, för "endast du är den perfekta mamman åt just ditt barn". Eller, hur var det nu?
2 Inne på Handelsbanken, från ett kallt Malmö till en överhettad bank. Jag bar skinnjacka och halsduk och snart började svetten pärlas i pannan. Så ser jag ännu ett barn med mössa! En mamma med sina två barn ska ta ut 30 000 kronor (detta kan vara en av anledningarna till varför hon verkar vara så stressad). Ena barnet är kanske fyra, det andra sitter i vagn, i åkpåse, med ytterkläder och vintermössa och är kanske ett. Det förmodligen supervarma barnet börjar gnälla, först lite stillsamt, sedan mer och mer. Mamman säger "sssch" utan att släppa blicken från kassörskan som hanterar hennes dollars. Barnet i vagnen skruvar på sig vilket gör att vintermössan kanar ner och täcker hans/hennes ögon. Barnet, svettigt och tillfälligt blint, börjar skrika förtvivlat. Mamman, fortfarande utan att titta på barnet, börjar dra barnvagnen fram och tillbaka samtidigt som hon pratar med kassörskan. Och återigen, kanske att jag vänligt skulle kunna göra mamman uppmärksam på att barnet faktiskt inte såg ngt och att detta kan ha ngt att göra med skriken. Hur hade jag reagerat om en främmande typ gjort detta mot mig? Och spelar det ngn roll eftersom det ju är barnet det handlar om här, som förmodligen håller på att svettas ihjäl och temporärt är utan synförmåga. Innan jag hunnit bestämma mig för vad jag skulle göra blev det min tur och problemet löste sig av sig självt(?).
(Nu kan man ju undra varför jag hänger upp mig så på mössor. Jag vet inte riktigt. Men enligt mina parametrar verkar man ju vara antingen en god eller dålig moder beroende på när mössan åker på alternativt av. Detta är ingenting jag medvetet tycker eller ens kan stå för).
3 Ett treveckors kryp (ja, han/hon var så tunn, som en nätt liten insekt) besökte mig på jobbet i går. Hur kan något så litet ändå fungera?
4 kommentarer:
Äntligen en magbild, så fin så!
Tycker du att det är nån skillnad nu när ni vet könet på bebisen jämfört mot förra gången (för då visste ni väl inte?)
Jag har visst glömt bort att ringa tillbaka som du kanske inser... förlåt att jag är så hopplös!
Men jobbar nästan inget nästa vecka så slår en pling då!
Jag förstår dig! Här åker barns ytterkläder fort av! Mössor, vantar, överdgarsbyxor. Senast förra veckan såg jag en liten parvel sitta framlänges i gassande sol i motvind i en liten tunn sulky i en liten tunn tygoverall! Fast det är nog värre åt andra hållet - när det ska bli höst. Jag såg ett litet barn, säkert runt 8,9 månaders åldern som hade varken mössa eller uppdragen overall... Jag säger som du: JAG hade mössa och uppdragen jacka då!
Lejnox - Nej, det är ingen egentlig skillnad. Den största skillnaden är nog omgivningen. När man ej vet könet på sitt barn i magen spekuleras det alltid vilt. Det finns en hög människor som spiksäkert berättar vilken typ du väntar. Så är inte fallet denna gång. Och det är ju gött!
Sara - Ja, precis. Som vuxen kan man ju själv välja att ta på och av sig kläder och annat. Det kan ju inte barn i samma utsträckning. Dock har jag full förståelse för att barn är olika varma. Vår son är exempelvis varm i sig själv. Exempelvis svettas han ALLTID om han måste sova med täcke, oavsett hur svalt det är i rummet. Så det är klart att man som förälder känner sitt eget barn bäst, men ändå ...
Jo absolut. Barn är olika varma, men när det blåser och när man är liten tycker jag nog, trots månad på året (detta vligt var i april) att man ska ta på barnet ordentligt och vända det bort från solen och vinden.
Ja men ändå. Är det okej att komma fram till en annan förälder och hya åsikter om dennes barn, hur barnet är klätt osv? Jag tror att det händer mer här, för jag har fått frågor som rör mina barn från främlingar, exempelvis om Melker skulle kväkas under regnskyddet. Detta skulle dock vara helt omöjligt eftersom det inte alls var tätt under regnskyddet och där han låg, men det såg ju inte de. Men jag som svensk skulle nog inte kommentera... men då hade jag god lust. Stackars bäbis (för jag tror det var en bäbis) såg helt förstörd ut... Det gjorde ont i hela mitt hjärta! Och vi som vände Alfred och Melker bort från sol och vind.
Skicka en kommentar