Nyanställd

Apropå det här med etikettsättning så har jag lite svårt att fatta att jag nyss skänkts epitetet Mamma. Att det finns en person i denna värld som förväntar sig att jag (och hans far) ska trösta, klara biffen och vara dennes trygga punkt. Vi förväntas vara en varm famn att, en kulen dag som denna, krypa upp i.
Och om arton till tjugo år kommer vi, för vårt barn, fortfarande att vara skafferiet - det dukade bordet - att återvända hem till. Öppna ungmanstruten så fyller vi den med köttbullar, pannkaka och kanelbulle.
Man slutar nog aldrig att amma.
Eller att vara Pappa och Mamma.