Ettiketter är lätta att sätta

"Jag kan inte jobba inom vården, jag är inte en sådan som jobbar inom vården", sa en vän till mig. Hur är då en person som jobbar inom vården? Jo, man röker gul Blend, alternativt röda Prince, dricker mycket kaffe, använder blå mascara och skaffar barn tidigt i livet. Typ. Ingen i hela världen är väl egentligen dum nog att blint tro på denna kategorisering, men ändå väljer vi yrke efter hur vi vill bli uppfattade. Min vän var hellre arbetslös, och därmed pank, än jobbade med lyft i och ur rullstolar och sondmatning, eftersom yrket inte passade hans/hennes framtoning. Vår generation verkar identifiera sig genom sitt yrke. Jag jobbar med Det och är därmed Sådan. Detta går att applicera på det mesta vår generation verkar göra. Genom att berätta om vilka böcker man läser, vilka ställen man går till, vilka skomärken man väljer berättar man också sin egen historia. Man förklarar sin personlighet.
"Jag läser inte deckare", fnös jag till våra grannar när de lagt en hög böcker i trappan, med tillhörande "Varsågod att ta"-lapp. Jag är inte en person som läser den sortens skräplitteratur, jag läser Selma Lagerlöf och Haruki Murakami. Bla bla bla. Men när de gått bläddrade jag lik förbannat snabbt genom högen och smög ner en Anne Holt-pocket under barnvagnsfilten. Bara för att prova. Läste den från pärm till pärm.
Att den faktiskt var dålig är inte så viktigt, däremot är skammen att jag rynkat på näsan åt deckare det. Deckargenren är lite som musiken som spelas på Mix Megapol. Det är lite pinigt att erkänna att man läser och lyssnar eftersom det ofta inte stämmer överens med den person man VILL vara. Men jag kände, efter att ha läst deckare, att det är mer pinigt att inte erkänna att man gillar det man gillar. Att vilja framstå som någon annan än den man är, när det kommer till ganska obetydliga saker som kulturkonsumtion och inte exempelvis självskadebeteende, är det pinsamma. Detta är en insikt som kommit med åldern. Jag är gammal nu nämligen. Född på åttiotalet; det vill säga, är småbarnsförälder, som bloggar om bland annat mitt barn, vill jobba med media eller reklam, är självupptagen, köper ekologiskt, är rastlös, känner inget ansvar gentemot samhället, är ointresserad av politik, dricker kaffe ur en pappmugg medan jag går och känner den ständiga pressen att bli Något.