Min lediga dag har jag spenderat i Pildammarna, i skuggan, eftersom man kan få pigmentfläckar om man solar då man är på smällen.
Mina favoritjeans kan jag fortfarande med viss möda använda, men jag kan inte knäppa knappen så jag tar till den väl beprövade hårbandslösningen. Dock ska man slappna av på en ledig dag, så jag gav bebisen fritt utrymme.
Mig själv gav jag kaffe, Cover och croissant.
Tredje solskensdagen sedan i oktober, det är livet i Skåne. Så vi gick till havet, till Limhamn och tillbaka och hittade en feschlig skog på vägen.
Tomas är i Falun och jag är ensam. Det är inte roligt, men jag kan äta vad jag vill, till exempel blodpudding med créme fraiche och apelsin.
I morse åt jag en engelsk frukost, med stekt korv, stekt ägg och ett ruttet päron, medan jag läste John Steinbecks Möss och människor. Fy fan vad sorglig den är. Nu planerar jag att ta mig till bibblan och låna en bok till, vilket kommer att ta tid. Att inte döma en bok efter dess omslag är inte visdomsord som jag anammat. Det är sällan jag plockar upp en bok som har ett verkligt fult omslag, med undantag för Arto Paasilinnas böcker. Vad är det för galning som gör omslagen till hans fantastiska böcker?
Till lunch - en pizza att matcha pizzafejset med. Jag har fått en finne, en röd pärla under underläppen, precis där det var poppis att sätta en piercing i början av 2000-talet. Cola att dricka till.
Januari lider mot sitt slut. En vecka kvar av denna månad som går i trötthetens tecken. Alla är slitna, ingen orkar, gäspningarna går fram och tillbaka mellan mig och de jag känner. Mina nyårslöften har halvt gått i kras. Jag tänkte börja skriva dagbok var dag (för att komma ihåg hur saker och ting ligger till) och sluta säga nej för att istället säga ja - till allt. Det har ju gått sådär. Jag tror att det beror på den fatigue som verkar ha drabbat mitt samhälle. Jag har varit ute och sprungit en enda gång i januari och på p1 pratar de om finanskrisen och att 2009 kommer bli året från helvetet. På café Kungsgatan annonserar de take-away-lattes för finanskrispriset en selma. I morse hörde jag för övrigt ett reportage på p1 från ett sjukhus ngnstans i Gaza. Reportern rapporterade om förtvivlade journalister från runt om i världen som fick höra om en liten palestinsk flicka som kommit in med ett hål i huvudet. Läkarna trodde att hon skulle repa sig, tills de upptäckte att det kom rök ur såret. Det brann fortfarande i hennes skalle. För några veckor sedan intervjuades Röda Korset generalsekreterare i p1, jag tror att han hette Christer. Christer berättade om hur några israeliska soldater underlåtit Röda Korsets räddningspersonal att omhänderta ett antal skadade (palestinska) barn. När medlingen äntligen var klar fann de tretton barn sittande intill sina döda föräldrar. Där kunde de sitta, tycker Ehud Olmert.
Min mobil har gått sönder. Ställde Wake-Up-Lightklockan på nio, men eftersom den inte har någon effekt på mig har jag nästan precis stigit upp och fått höra klockan tolv-ringningen i p1, följt av dagens dikt och en trudelutt.
Bilden föreställer den middag, som jag intog vid sju-tiden den tredje november år tvåtusenåtta, framför programmet Halv åtta hos mig. I dag har jag stukad rört mig mellan soffan och toaletten, och det enda jag kände aptit för, efter att ha slutat tömma tarm och magsäck, var en burk krämig skärgårdssill från Abba.
Jag älskar p1.
I drygt ett år har jag tänkt klä om den fåtölj vi fick av Tomas kompis tjej. Nu har jag börjat. Först slet jag bort all textil, stoppningen med, och fann massa olika sorters knappar, vitnade jordnötter, tandpetare, dammråttor och trasiga chips. Sedan googlade jag, och insåg att utbildningen för att bli professionell möbeltapetserare spänner över två år. Jag har bara Dorothy Gates bok Möbeltapetsering, en hammare och en sax.
Jag steg upp vid fem. Svalde ett p-piller till frukost, for till jobbet, jobbade, vilket i princip innebar att sitta i solen, läsa och dricka Ramlösa. Detta fortsatte jag sedan med på stranden. Jag slumrade. Malin kom, med drickyoghurt och apelsin. Vid sex tog vi bussen hem. Fåfängan var mitt brott och straffet är detta:
Jag stiger upp med tuppen och tar cykeln till Pildammarna för att springa. Det är helt jävla underbart! Brukar komma dit innan åtta och de enda som är där då är människor över sextiofem med ettriga hundar. Jag älskar att springa, jag älskar svettdoften under armarna som är lätt och sval. Det enda som stör mig är kanadagässens bajs på mina springvägar. Bajset luktar som sovrummet gör hos en person som där tillbringat långa nätter, en lång vecka, utan att sköta sin hygien och utan att vädra. Instängd och unken fis, med andra ord. Det är inte ens idé att försöka undvika de små brungrå högarna, bara att springa rakt igenom, vilket resulterar i stinkande kluttar under mina ljusblå Air Pegasus. En stank jag sedan tar med mig hem.
Det regnar och är grått och jag vaknar tidigt till tonerna av Avalon, vilket är det bästa sättet att vakna på.
Jag har druckit så mycket kaffe att mitt kiss doftar mörkrost. Jag sträcker huvudet ned i toastolen och vill dricka igen. På mitt nya jobb är det en aldrig sinande ström av det svarta guldet. Jag serverar mig själv om och om igen i de klarblå kopparna från Ikea.
Jag och Lina reste till Helsingør. Hon drack tre øl och två gammeldansk och blev full mitt på blanka dan.
Sovrummet ser fortfarande ut som skit eftersom vi inte kan enas. Jag tjatar för att få tapetsera med "Lust".
Något i mitt huvud exploderade här om dagen. Jag insåg att jag aldrig mer ville sova omgiven av den gröna färg som klädde våra väggar. Inte en natt till. Sovrummets fyra väggar är från början tapetserad med strukturtapet, vilket måste vara djävulens påfund, buckligt och knöligt. På denna tapet är några lager färg fastkletad i olika mindre fina nyanser, bland annat babyblått. Jag har rivit ned alla tapetlager, ända ned till grundtapeten (och mer därtill på vissa ställen), som jag finner ganska smakfull. Jag gillar vårt nya sovrum redan. Och jag har sovit mycket gott här de senaste nätterna. Tyvärr delar inte Tomas min uppfattning om att det nu är finare, så jag är tvingad att måla, eller tapetsera, om. Frågan är nu: vilken färg? Tomas föreslog svart, lavendel kontrade jag med då. Inget av dem är ett vinnande förslag. Då jag bodde i Norrköping målade jag hela ettan knallgul. Knallgult är en färg man blir tokig av, det vill jag lova.
