Middag jag ej ätit på flera år

Fiskpinnar, potatis, massa gräddfil och gräslök, det åt vi sommartid, sittande ute på altanen, när jag och mina syskon var små. De senaste veckorna har dessa trippar "down memory lane" (som mamma säger) blivit allt vanligare. Regression kallas det.

Nyttig frukost

IOGT-NTO

Jag sitter med öppet fönster och skriver tentan, har hunnit en sjättedel redan nu.
Det är märkligt att vara på fest och inte vara full. Jag svalde långsamt gröna söta Festisklunkar och försökte vara artig. Jag försökte konversera, men jag kände mig för medveten om att jag har andedräkt som kanske luktar. Jag har druckit kaffe istället för femtonkronorsöl på releasefesten och det känns som draken snor runt på tungan. Jag känner mig stel. Medveten om min kropps rörelser och dofter. Jag använder inte någon parfym, så alla andras gnuggas av på mig då jag kramar dem och bildar ett potpurri av vällukt. Tillsammans med cigarettrök. Man luktar aldrig så mycket cigarettrök som då man inte tagit ett bloss. Ät aldrig en Quattro Stagioni gastar jag när jag köpt min kopp med kaffe och sagt tack för den fem gånger (jag räknade, jag MÅSTE sluta säga tack så förbannat ofta, jag känner mig som en tjänare eller slav eller lägre stående då jag tackar så många gånger). En ung man bredvid mig säger att nä, det är hans favvopizza och att den som favvopizza gått i arv från far till son i detta fall. Ät inte Quattro Stagioni gastar jag och spiller nästan ljusbrunt kaffe på fanzinen. Det är hemskt att känna att man bör vara full då alla andra är det. Sprit gör mig bekväm. Det skäms jag för. Sprit gör mig till drottning över det land där alla andra förvandlats till mina undersåtar.
Vad gjorde egentligen farmor på dagarna då hon var yngre? Ingen tv, ingen dator. Mina största tidsfördriv, mina största tidstjuvar. Tv-döden vill jag kalla det. Det jag fastnar i någon gång på eftermiddagen då jag har tusen viktiga saker på gång, men mina fingrar fingrar på fjärren och knappar in något intressant om kakaobönor eller kyssar och kärlek eller hundar och katter. Mina ögon lockas sakta in i tv-döden och allt viktigt som ska göras kan skjutas upp till senare eller struntas i överhuvudtaget om jag är på det humöret. Det humöret är ett humör jag brukar vara på ganska ofta, tyvärr.

Det är vår och vi går till havet

Anna Elzer Oscarson

Håll huvudet kallt

Allt går fantastiskt mycket bättre med mössan på, jag kan tänka klarare när jag håller huvudet kallt inuti min huvudbonad.

Det står en fyr i vårt kvarter

Tog en paus i tentaskrivandet, gick tillsammans med Tomas till Ica Söder och köpte ett halvt kilo plockgodis. Luften var vårfrisk och himlen skymningsblå och jag fotade med min SonyEricsson.

I'm not worried

Jag har blivit intervjuad för ett arbete. Det gick väl sådär. Jag fick tunghäfta - bokstavligt talat - min mun var så torr att tungan klibbade fast i gommen och vartenda ord jag sa åtföljdes av det äckliga smackande som uppstår i en människas alltför torra mun. Torr var jag däremot inte på övriga kroppen. Där flödade svetten. Jag glömde koppla på charmen. Jag glömde säga hälften av vad jag tänkt säga.
Men vad gör väl det, jag har ju hälsan.

Ring ut det gamla, ring in det nya

Min gamla Nokia och min nya Sony Ericsson.
Det var väl dags nu.
Min lilla mjuka Nokia slutade fungera. Tydligen på grund av att jag pratat för mycket i den. Den är icke-tålig mot öronkondens, kindsvett och spott. När den blir trött går den in i viloläge, och stannar där så länge den har lust. Min nya Sony Ericsson är kantig med semi-touchscreen och fem megapixlar. Jag stod länge inne på Phonehouse och valde. Till slut skrev jag på ett tjugofyramånadersabbonemang. "Kommer jag ångra mig nu?" frågade jag försäljaren. "Nej" sa han.

Jag har gräddädel i min mun

Solen strålar över Malmö i dag, vinden är ljum och leenden varma. Jag har precis kommit hem från skolan och inmundigar ett hårt Wasa med gräddädel på. Tomas slutar kneget om fem och jag väntar med större middag tills han kommer hem trots att magen bränner. Jag har endast ätit en stor laxciabatta i dag. Den var god, men inte tillräcklig. Mmmm, jag gillar verkligen gräddädel. Den skarpa smaken som nästan svider mot tungan. Detta är dock ingen god version, detta märke är inte det bästa, men det var den billigaste så ...

Jag har varit på semester i Göteborg

Hej då

Väskan är packad, kroppen duschad, frukosten uppäten, disken diskad och alla samtal ringda. Nu åker vi!

Paint it black

Jag var på The Rumble i lördags, med svarta nylonstrumpbyxor på. På väg dit rammade jag en stenstolpe, uppsatt för att hindra biltrafik. I perfekt knähöjd uppstod två hål på mina svarta nylonstrumpbyxor, och för att jag var lite berusad tyckte jag att det var en utmärkt idé att gå in i en öppen möllanbutik, låna en svart tusch med texten "permanent marker" för att fylla i de vita öar som bildats på mina ben. Mannen bakom disken skrattade haha, jag skrattade haha. Pennan som han (för att citera Lina) på papp skriver Comviq Kontant och Vet ni! Billigt! med är fantastiskt hållbar.

Krimson och klöver

Är han blyg eller väck? Hur som helst är detta en av de bästa låtar som skapats! Så är det bara.

Ellen Andersson och fem komma tvåan

Nu är jag ensam hemma och dricker öl. Det är sällan jag dricker något innehållande alkohol om inte någon annan, strax intill, gör det samma. Men nu sitter jag tydligen här, framför datorn, och skriver på min tenta och sväljer. Jag tror inte den blir bättre för det.
Egentligen väntar jag på att Lina ska komma. Men hon är tydligen lätt berusad kvar i Helsingborg hemma hos sina föräldrar.
Annars har jag varit på stan i dag och kollat på grejer, bland annat en body med älgar på i ekologisk bomull till Barnet för trehundra spänn!, och ätit tiramisu. Jag har snart ätit varenda tiramisu som bjuds i hela Malmö. Fortfarande är den i Västra Hamnen godast. Så är det bara.

We are family

Jag har pluggat hela dagen, det har varit skit och jag är förkyld och det spränger i bihålorna så om jag ligger upp och ned så dunkar det fruktansvärt. Det känns lite som då vi skulle landa i Grekland och jag var superförkyld, och jag trodde att mitt högra öga skulle poppa ut och halva ansiktet sprängas. Annars är det lugnt, jag sitter hopvikt i fåtöljen med en filt över benen, dricker vatten och kollar på när Tomas koncentrerat spelar tv-spel. Jag längtar till Kil, få plocka läckerheter ur överfyllda skåp, kunna bli skjutsad i bil, få äta middag som en riktig familj. Inte en middag för bara två, så som det är i min nya familj. I min nya familj har vi andra prioriteringar. Vi köper hellre alkohol än mat, betalar hellre kläder än räkningar och torkar oss med hushållspapper i stjärten.

Men åh

Emmy Emmysson travade in i datarummet där jag sitter, framför skärmen, och utbrister: "Men LOL att DU sitter här!"

Gôrgôtt

Halva på mindre än tjugofyra timmar.
En lite färskare bild på mig och min lillasyster.
Annars, ingenting speciellt händer här.

Kil är en idyll med sitt läge vid sjön Fryken. I Kils kommun har 12 000 personer redan valt att bosätta sig.

Jag är i Kil, hemorten, som arrangerat fårfest till min ära.
Jag åkte tåg i drygt sex timmar, en timmes väntan i Göteborg (då jag såg Morgan Pålsson eller Tiffany Persson eller vad han nu heter) inkluderad.
Det är snö här.
Annars har jag druckit champis och ätit lax med mamma och pappa medan vi såg Let's Dance. Jag har läst min lillasysters Veckorevyn och rastat min katt som bor här numer. Jag och mamma besökte nybyggda Coop där en anställd krönts med en av de underligaste frisyrerna jag sett. Det var flera frisyrer i en, underhåret var mörkt och rakt och överhåret lite krusat, puffat och blekt, framtill en lugg och baktill var håret utplattat till en kompakt massa (tänk ryggen på en skunk ungefär, jag vet inte hur jag ska förklara bättre). Det var roligt att se.
Bilden jag bjuder på föreställer mig och min lillasyster när vi var i Nyhavn med mamma och åt glass. Koftan jag har på bilden blev stulen på vår inflyttningsfest.

Favorit i repris

Jag skar en fin flik ur mitt bästa tangentbordsskrivarfinger. Som tur gick den att peta tillbaka. Buktar bara upp lite.

Hej hösten!
Hej tenta!

So Gangsta

Utan disciplin med tandooriälgen i knäet och tekopp i handen. Jag borde diska, läsa skolböckerna, boka tvättid, ringa mamma. Roligaste meningen hittills: "Barsk gjorde det enda en gammal konstapel kan göra i en sådan situation, han bajsade i kalsongerna."

Nattklubb Schmattklubb

Mitt jobb innebär:
hallon i bh:n
upptorkning av spyor
drinkar i skorna
överkonsumtion av pepsi
skärsår


Lägg även märke till den rödlätta knölen vid handleden, det är extra brosk som utvecklats efter ett läsårs flitigt datoranvändande i Svalöv. Jag får nog lov att lära mig leva med den.

Här är jag valt att spendera större delen av min morgon.
Nu ska jag gå ut.

Sing me to sleep, mama

Söndag i Lomma

Strålande sol i söndags och picknicklunch i Alnarpsparken. Man kan se torson i horisonten.

Jag fattar inte varför det alltid blir problem i tvättstugan?
Jag har flera gånger fyllt tvättmaskinen, hällt i tvätt- och sköljmedel, startat och gått tillbaka upp till lägenheten utan att ha stängt till luckan, vilket maskinen inte har brytt sig om. Jag har pajat dörrlåset medan jag var därinne och alltså inte kommit ut. Precis nyss - favorit i repris fast tvärtom - låste jag mig ute. Smällde igen dörren med mina lägenhetsnycklar kvar på vikbordet därinne. Och jag hade minsann låst lägenhetsdörren innan jag gick ned. Varför? I bara kort t-shirt, trosor och flipflops var jag tvungen att ringa på hos grannen intill.

Pytteförfesten på Uppsalagatan

Sitter vid mitt köksbord och målar naglarna medan en pytteförfest innehållande två personer händer i mitt vardagsrum. I dag har jag sorterat och rensar upp i itunes, hämtat Lina vid stationen, ätit på tamnack thai och fikat på mocca.

Jag är femton år

Vi är vuxna nu. Min syster ska föda barn, mina jämnåriga har fast jobb och betald semester. Jag, Ellen Andersson, har inte ens fattat att jag flyttat hemifrån, att jag är myndig och ensam bär ansvar för mitt liv. Ingen annan försörjer mig eller ombesörjer så jag har det bra, får frukost på morgonen innan jag ska till skolan eller kan komma och hämta mig med bilen ifall jag inte orkar gå hem. Så i dag när jag var på Clas Ohlsson för att köpa lampsladd till min nya sovrumslampa, som förövrigt gick lätt och snabbt att sätta ihop, tro det eller ej Lina, köpte jag även en sax som jag förknippar starkt med min mamma. Jag behöver den egentligen inte, men den påminner så mycket om när mamma sydde och klippte till gardiner till jul, påsk och mitt och mina syskons barnrum.
För övrigt så tänker jag nu lägga mig på soffan och vila tills bussen mot Lund kör med mig som passagerare. Jag bajsade ut hela min hjärna i tentan jag skrev så nu kan jag ej längre tänka eller fatta ngr som helst viktiga beslut.

Äntligen!

Nu orkar jag inte en sekund till! Jag har, sedan i torsdags kväll, skrivit på den här jävla hemtentan. Och jag har inte fattat ngnting. Nu skiter jag i allt det här och lämnar in den. Det får bära eller brista, ärligt talat bryr jag mig inte längre. Vad är grejen? Det är fruktansvärt jobbigt att tänka själv. Jag gör helst inte det. Jag kan inte föreställa mig den katarsis som kommer åtföljas av att få ta buss 171 till Lund och lämna in pappren i postfacket.
Jenny har varit här. Det var kul, fast tråkigt att jag var så dåligt sällskap. Jag har varit stressad och sjuk och bara läst hela tiden. Vi var på kb i fredags, för första gången på säkert ett år. Jag gillar inte kb. Jag blev full på två glas vin och kände mig obekväm i min klädsel. Vi dansade lite, tiden gick snabbt och sedan tvingade jag (omedvetet) alla att gå med mig hem.

Take this job and shove it

Jag vill inte jobba! Öh! Varför måste jag alltid jobba när det händer roliga grejer? Och jag har pliktkänsla. Varför har jag det? Varför kan jag inte bara sjukanmäla mig från ngt tråkigt för att göra det jag vill?

Kein bier bitte

Jag har druckit två ynka två öl och blev ändå stissig.
Valde att ta tåget hem, köpa en falafel proppad med spiskummin och tappa upp ett bad för att lugna ned mig.

Kommer du ihåg det här Tompa?

Var hemma i helgen, för första gången sedan i julas. Det var himla fint. Vi var i Tösse och åt och tittade på Vänern. Jag ville verkligen inte tillbaka till en tom lägenhet på Uppsalagatan i förrgår.
Fikade med Jenny och Sigge i Gbg när jag väntade på att få byta tåg. Och fylldes av en välbekant känsla. Eftersom jag inte träffat Jenny så mycket nu efter vi slutat Fridhem och eftersom jag satt på Öresundståget från Göteborg mot Köpenhamn, såsom jag gjort så många gånger, kändes det som jag var på väg till Svalöv. Och det kändes bra och roligt. Ha! Att träffa Jenny kändes också bra och roligt.
Läste ut hela Jpod medan jag slet och drog i mitt hår (en väldigt ful ovana) så mycket att jag hade material till en peruk i knäet när det var dags att stiga av.

My smile is my make-up

Som en motsats till halva fiskar kommer här det finaste på youtube!

Hannibal Lecter

Det här är nog ngt av det äckligaste jag sett! Hur kan man skala en fisk sådär? Det är groteskt!

Ekströms är min bästa vän

Antecknar i anteckningarna med rödpenna där jag utvecklar de tankegångar jag påbörjat under föreläsningen tillsammans med nyponsoppa som blivit min nya drog sedan jag helt lagt av med cigaretterna.
I dag har jag bland annat
läst alla tre typer av gratistidningar som delas ut här i Malmö
lagat middag efter ett recept jag själv uppfunnit (mycket oväntat måste jag säga, jag som alltid hatat att laga mat hör nu mig själv säga: "tänk dig den här mackan, fast med honung på!" och börjar frossa i matfantasier)
lyssnat på hur den fattiga killen som tigger utanför ICA fått en rejäl utskällning innehållande jobbförslag av en säkert lika fattig icke-svensk äldre herre

Jag gillar när nyponsoppan är ganska tjock, nästan som en kräm. Förra veckan försökte jag till och med baka min egna biskvier att ha i den. Det misslyckades. Biskvierna flöt ut när de skulle gräddas i ugnen och blev till små kakor. Jag la dem på ett fat och åt upp dem. Mitt nästa projekt är att göra egen vaniljglass att ha i. Hur svårt kan det vara?

Mig är det synd om

Jag har inga vänner. Bara 29 stycken på facebook. Bryan är den enda som kan trösta mig nu.

IMSA11

Klassträff i går. Vi fick Castillo de Gredos och en kvarts föreläsning om postmoderna vykort. Det var hemskt kul och jag blev full. Vi gick till en ölkällare där en hel kör satt och sjöng för maten.

Finfint!
Sedan åkte jag hem till Malmö. Väckte Tomas, tog av mig alla kläder och åt knäckebröd i sängen.

Zzzzzzz

Nu är jag så trött att jag tror att jag ska dö. Jobbade i går natt och steg upp med tuppen i morse för att ta mig till skolan.
Det var nötternas afton i går. Bara iditoter och deras skvimpande öl. En dansande fåne gav mig ett klafsigt pannslag, och tillsammans med den lilla gubben som hela kvällen suttit och hackat i mitt bakhuvud skapades härlig rundgång.
Nu ska jag snart ta bussen tillbaka till skolan. Det bjuds på vin och mingel tillsammans med de som läser B och C kurs. Jag kommer bli berusad, röd, ocharmig och fnissig. Men vad gör man inte.

Malmö är bajs och kiss

Har diskat mina fingrar skrynkliga. Det kommer en tjej och hennes kille hit i kväll och ska kolla in vår lägenhet. Förhoppningsvis vill de byta. Vi har inte gett upp än. Ngn i huset har bränt sin varma choklad - det stinker in i mitt vardagsrum där jag sitter och precis slutat kolla på en dokumentär om den danska cykelkulturen. Vi läste om kulturbegreppet i skolan i går. Vi touchade det bara lite lätt. MA (min lärare) ville visa på ordets olika användningsområden. Bakterikultur, opera, ett lands seder och bruk och så vidare. Bla bla bla...
Att spendera en stund i Lund nästan var dag verkar vara bra för mig. Jag gillar att stiga av tåget och snava kullerstenarna fram. Solen känns lite varmare, människorna lite snyggare och leenden lite bredare. När jag återvänder till Malmö är det snålblåst och grått.

http://www.tradera.com/

Jag är så trött att linserna torkar in i ögonen. Har lyckats med att inte göra ngnting i dag. Ingenting överhuvudtaget. Ätit frukost på ett café, varit på ICA och köpt toapapper, spenderat tid på tradera - min favorit. Nu är det dags att dra på sig jobbarbyxorna.

Hösttermin!

Hösten har kommit till Malmö. Luften är kylig och löven börjar gulna lätt.
Sara och Martin var här. Vi tog bilen till IKEA och jag köpte en mjölsikt och ett varmt duntäcke. Nu luktar jag svett varje morgon.
I dag var första skoldagen i Lund. Fick slänga mig in i en taxi vid järnvägsstationen och be dem köra fort som fan till Biskopsgatan. Jag kom sent, men det gjorde ingenting. Kursen verkar bra. Mina förväntningar är höga!

Eric Chahi har gjort ngt bra han

Jag trodde först att jag drömt att det existerade. Det var så länge sedan vi spelade. Med tv:n som dataskärm till den grå Atarin, placerad på mammas serveringsbord så att vi lätt skulle kunna skjuta undan den. Fantastiskt! Ju mer jag tänker på det desto gladare blir jag.
Ladda ned det bästa spelet i hela världen!

Joe Esposito sjunger att du är den bästa

Vi hade Karate Kid inspelat på VHS när jag var liten.
Joe Esposito var för övrigt best man på Elvis och Priscillas bröllop. Det var han som körde Priscilla till sjukhuset då Lisa Marie skulle födas och var även den som berättade för Priscilla att Elvis dött.
I dag är han en skallig gubbe med stora glasögon som äger en limousinfirma i Los Angeles.

Klockan är för mycket redan

Jag vaknade när Tomas gick, tidigt, klockan var kanske bara åtta eller ngt. Jag somnade igen. Vaknade igen när Lina ringde till hemtelefonen och jag var tvungen att stiga upp.
Jag har ätit frukost, kollat lite på tv, suttit vid datorn, duschat och äntligen klätt mig. Tiden har försvunnit. Ringt Jenny, men hon är ju på Way Out West. Som alla andra, utom jag. Alla har roligt utom jag. Tomas är på modemässan i Köpenhamn. Ingen svarar i telefonen när jag ringer.
Nu ska jag gå till biblioteket för att skriva färdigt de där jävla texterna. Jag får ingen ro här hemma, trots att jag städat. Jag har tröstat mig med veckans bästa låt och video

yeah yeah yeah

Inom dessa väggar ska jag plugga i höst. Förkovra mig. Kom in på mina förstahandsval - intermediala studier på dagtid, och reklamens retorik i moderna media som kvällskurs.
I dag har jag vare sig tvättat håret eller tagit av mig pyjamasen trots strålande sol. I går hann jag ligga på stranden i tio minuter innan det började regna och åska. Skiter vädret i mig tänker jag skita i vädret. Och därför göra precis som jag känner för - stanna inne i solsken, trots att jag vet att sommaren är kort och det mesta regnar bort.

Hur svårt kan det vara?

Jag ska sticka dessa. Mamma skrattade och frågade om jag ngnsin stickat renar förut.
I boken kallas de Ragnars vantar.

More than this, there is nothing

Finns det en bättre låt än denna

Don't stop me now

I dag har jag städat och Lina har suttit i bakgrunden och valt musik, kollat på grafitti och rökt.
I går bestämde jag och Astrid att vi skulle bli fulla. Riktigt fulla. Värre än på länge. Jag handlade på systemet och väntade på att hon skulle sluta jobbet. Jag köpte även ett par svarta skor (i exakt samma märke och modell som ett par jag redan har, men de är vita) och åt en sallad med bland annat solrosfrön och sockerärter. Sedan kom Astrid och berusade vi blev! Tomas fick också vara med. Vi gick vidare till Debaser och jag var tvungen att titta med bara ena ögat eftersom mark, bartendrar, ölglas och träd snurrade och dubblerades. Vi borde ha blivit utslängda. Jag köpte två drinkar för småmynt i plånboken och spillde ut ena när jag satte mig ner. På vägen hem spydde jag på mina vita skor (de som jag nu även har i svart). Var dock ganska pigg när jag vaknade i morse. Började stryka kläder och Lina kom, som sagt, på visit. Jag gillar Lina! Vi skulle ha gått ut i kväll, druckit och dansat un peu, om det nu inte vore så att Tomas föräldrar är på väg hit, till Malmö från Stockholm. Därav städningen. Tomas diskar. Jag gav upp, drack o'boy och satte mig ner.
I dag har jag ätit två falafel från den äckliga restaurangen med den snälla anställda som ger mig billigare när jag inte tagit med tillräckligt med pengar. Hela den gatbiten, det kvarteret har vänliga anställda. Kiosken på hörnet har alltid ett glatt kassabiträde. En gång steg jag där in, gick jag raka vägen fram till drickakylen och plockade fram en cola, för det var det jag skulle handla, sedan, med colan under armen, vidare till disken med pengar i handen. Mannen bakom kassan log brett, tog min cola och gick snabbt tillbaka till kylen medan han sa: jag plockar fram en kallare åt dig, den du vill köpa är ljummen. Det var mycket vänligt, sa jag. Falafeln från restaurangen i det kvarteret är inte god. De har ingen persilja i.

Toppen!

Min tumme har för övrigt läkt bra. Bara så ni vet mamma och pappa.

Om jag hade bott i Springfield

Det är inte superlikt.

Inte i dag heller

Jag har stigit upp, duschat, ätit mackor, betalat räkningar och klätt mig. Klockan är sjutton. Förmiddagen är min natt och eftermiddagen min morgon.
Ingen strålande sol i dag heller.