Vi är vuxna nu. Min syster ska föda barn, mina jämnåriga har fast jobb och betald semester. Jag, Ellen Andersson, har inte ens fattat att jag flyttat hemifrån, att jag är myndig och ensam bär ansvar för mitt liv. Ingen annan försörjer mig eller ombesörjer så jag har det bra, får frukost på morgonen innan jag ska till skolan eller kan komma och hämta mig med bilen ifall jag inte orkar gå hem. Så i dag när jag var på Clas Ohlsson för att köpa lampsladd till min nya sovrumslampa, som förövrigt gick lätt och snabbt att sätta ihop, tro det eller ej Lina, köpte jag även en sax som jag förknippar starkt med min mamma. Jag behöver den egentligen inte, men den påminner så mycket om när mamma sydde och klippte till gardiner till jul, påsk och mitt och mina syskons barnrum.För övrigt så tänker jag nu lägga mig på soffan och vila tills bussen mot Lund kör med mig som passagerare. Jag bajsade ut hela min hjärna i tentan jag skrev så nu kan jag ej längre tänka eller fatta ngr som helst viktiga beslut.
4 kommentarer:
Ha hA bajsade ut hjärnan var ett nytt och väldigt roligt begrepp ellen. Vi ses imorgon/ simon
Hej! Antar att det är S som ska ha barn? Kul!
Det är riktigt kul att läsa din blogg.. Det är väldigt roande att tänka tillbaka på allt vi var med om.. Kommer du ihåg när vi var på Halloween-fest hos dom där skumma killarna i Forshaga? Eller när vi var fulla för fösta gången på "Höjda" när vi slutade sjuan? Herregud.. ;) Kollade på kort för några dagar sen, från när vi var på Camp och var vikingar i turkosa kläder.. Turkosa! Oj, oj..
mer fritid och mindre tentor åt folket, så känner jag! :)
Jag känner också så för den saxen! Har en likadan jag med!
När jag spelar Amélie för bäbisen går det vågor på min mage. Jag tror barnet gillar den musken, och framförallt dragspel. Kanske ska lära mig spela det?
Kramar!
Sara, söstra di
Skicka en kommentar