fredag 3 september 2010


Det är fredagskväll.
Hittills har det stått noll noll i matchen, men just precis gjorde Sverige mål och Tomas missade det. Jag satt ensam i vardagsrummet, och läste Saras senaste blogginlägg där hon redovisar lite statistik över deras Montréalvistelse, då bollen gick in.
In kommer också Tomas, spottar, svär och surar över att han missade det första målet i ett väldigt segt EM-kval mellan Sverige och Ungern.
Jag är mycket trött.
Jag ser över min/vår ekonomi.
Jag saknar min äldsta syster med tillhörande familj.
Jag önskar resa till dem och hälsa på.
Men jag är en fattig tjej.
Så nej.

Theo är, tvärtemot mig, nästan alltid glad. Här ovan kan ni se bildbeviset.
Jag och Tomas är föräldrar till en mycket lycklig liten kille.

1 kommentar:

Sara sa...

Vilken fin bild! Theo ser ju mycket äldre ut än vad han är! Vilken goding! Jag saknar honom och ska krama och pussa och lukta i hans hår när vi ses till jul. Hoppas bara han också vill det... :-)
Ja, jag saknar er också mycket! Det behövder inte vara så fruktansvärt dyrt att resa hit, men det är ganska jobbigt, speciellt med små barn... Men ni har ju nästan två år på er!
Puss!!

Skicka en kommentar