Theo er rød, Theo er hvid, vi står sammen sid' om sid'

I går tog vi tåget till den danska huvudstaden, sa hej till de på mitt f d jobb på Vestergade, sa hej till Tomas vän på Strøget och gick till Nørrebro och fikade.

Min favoritsyssla demonstreras här - lukta i bebishuvud.

Choklad på cappuccinon! God idé!

T var mest intresserad av alla vuxna människorna runt omkring. De två bebisarna vid bordet snett framför gav han blanka f.. i.

Enkelt nöje

Vår fina avkomma leker "jaga PET".
Lägg ned en PET-flaska i valfritt mått på golv och ditt barn sysselsätts i flera minuter. Ibland rent av en kvart.

Ettiketter är lätta att sätta

"Jag kan inte jobba inom vården, jag är inte en sådan som jobbar inom vården", sa en vän till mig. Hur är då en person som jobbar inom vården? Jo, man röker gul Blend, alternativt röda Prince, dricker mycket kaffe, använder blå mascara och skaffar barn tidigt i livet. Typ. Ingen i hela världen är väl egentligen dum nog att blint tro på denna kategorisering, men ändå väljer vi yrke efter hur vi vill bli uppfattade. Min vän var hellre arbetslös, och därmed pank, än jobbade med lyft i och ur rullstolar och sondmatning, eftersom yrket inte passade hans/hennes framtoning. Vår generation verkar identifiera sig genom sitt yrke. Jag jobbar med Det och är därmed Sådan. Detta går att applicera på det mesta vår generation verkar göra. Genom att berätta om vilka böcker man läser, vilka ställen man går till, vilka skomärken man väljer berättar man också sin egen historia. Man förklarar sin personlighet.
"Jag läser inte deckare", fnös jag till våra grannar när de lagt en hög böcker i trappan, med tillhörande "Varsågod att ta"-lapp. Jag är inte en person som läser den sortens skräplitteratur, jag läser Selma Lagerlöf och Haruki Murakami. Bla bla bla. Men när de gått bläddrade jag lik förbannat snabbt genom högen och smög ner en Anne Holt-pocket under barnvagnsfilten. Bara för att prova. Läste den från pärm till pärm.
Att den faktiskt var dålig är inte så viktigt, däremot är skammen att jag rynkat på näsan åt deckare det. Deckargenren är lite som musiken som spelas på Mix Megapol. Det är lite pinigt att erkänna att man läser och lyssnar eftersom det ofta inte stämmer överens med den person man VILL vara. Men jag kände, efter att ha läst deckare, att det är mer pinigt att inte erkänna att man gillar det man gillar. Att vilja framstå som någon annan än den man är, när det kommer till ganska obetydliga saker som kulturkonsumtion och inte exempelvis självskadebeteende, är det pinsamma. Detta är en insikt som kommit med åldern. Jag är gammal nu nämligen. Född på åttiotalet; det vill säga, är småbarnsförälder, som bloggar om bland annat mitt barn, vill jobba med media eller reklam, är självupptagen, köper ekologiskt, är rastlös, känner inget ansvar gentemot samhället, är ointresserad av politik, dricker kaffe ur en pappmugg medan jag går och känner den ständiga pressen att bli Något.

Note to self ...

... låt ej bebis sova eftermiddagsluren med gammal majskrok på händer och i ansikte.
Det
går
inte
bort
!
Kom också i håg att torka bort morotspuré från kinderna strax efter förtäring. Annars riskerar det stackars barnet att få något som liknar en misslyckad hennatatuering, en mycket missprydande skepparkrans i orange.

Samma saker varje dag

Rutiner rutiner. Långsamt träder rutinerna fram i familjen Andersson/Lazar. Och det är gött.
Vår son är inne i en solskensperiod. Han skrattar mycket och äter bra. Bäst äter han pasta med broccoli. Jag förstår inte varför, det smakar vattenblandad fis, men okej okej.

Lady Gaga tolkad av PS22

Två av de bästa ting jag vet.
Lady Gaga och barn.

Ver la tele

Vi funderar fram och tillbaka över vår tv:s nödvändighet i detta hushåll. Klarar vi oss utan? Vad skulle vi göra istället för att kolla på Sverker Olofsson, danska Hells Kitchen och Desperate Housewifes? Stirra in vår vardagsrumsvägg? Läsa en god bok? Gå på restaurang? Gymma? Förmodligen skulle ett liv utan tv bara göra gott. Så vi huttar den!
Så snart Tomas köpt en pryl som gör det möjligt att koppla ps3 till dataskärm.
Tills dess ska jag
kolla
på
allt
!

Beppe Wolgers

Hahaha, kolla här!
Cirka två veckor innan T kom till världen, en dag efter beräknat do-date.
Jag ser ut som Pippis pappa. Det gör inget om ni låter mig gå på plankan, jag flyter som en kork.

MmmmMarabou

Min månatliga inloggning på Facebook gjordes tidigare i dag. Jag kollar om någon skrivit till mig, och om det fortfarande känns aktuellt svarar jag.
Hur som helst.
Jag loggade in och kände att det var ett tag sedan jag kollade på de bilder där jag taggats. Klick klick, klickade jag mig igenom och jösses vilken motivator DET var! Kolla bara. Jag hade bara bröstvårtor. Att jämföra med de BRÖST jag nu fått. Fast Sara har tröstat mig med att de kommer plattas ut så snart jag slutar amma. "Du vet infödingskvinnors bröst, så, så kommer de se ut" har hon sagt. Det känns jobbigt. Men man kan ju alltid operera sig snygg igen. Det är ju enklare att fixa till bröst som börjar hänga än att operera fram ett barn ur tomma intet. Det är också billigare att lyfta och fylla ett par bröst än att adoptera. Så ur både praktisk och ekonomisk synvinkel har det nog varit värt det.
I alla fall så var bildtittandet en motivator att försöka återgå till ursprungskroppen. Jag måste sluta äta godis. Summan av alla laster är konstanta. Jag var storrökare, sedan blev jag gravid och tvungen att sluta. Då började jag överdosera mat i allmänhet och potatis, rhode islandsås och konserverad majs i synnerhet. Sedan födde jag och återgick till normal aptit, men med ett desto mer onaturligt förhållande till den bruna drycken, till java. Men det har jag också måst sluta med, med omtanke om min son. Så jag övergick till smågodis i all regnbågens färger och en Maraboukaka ovanpå det. Där står jag i dag. Och skäms. Nu ska jag göra mitt bästa för att ersätta godisbegäret med träningsmani. Det vore härligt med en släng av ortorexi lagom till beach 2010.

Come on, spring kom

Kan ni se våren? Yes, you can. Vi firar dess ankomst på en av de få gröna plättar centrala Malmö kan erbjuda - kyrkogården, med vitamin-vatten - inget mer, och barnet fick komma upp och kika.
I går såg jag och Tomas, förmodligen som de sista människor i världen, Avatar. Jag fattar grejen med att den var svår att "tillverka/skapa" (blänket i grässtrån med mera ...), men hjälp vilken tunn story! Jag skulle ge den en etta på en tiogradig skala.
Google maps är för övrigt något av det bästa som hänt internet. Man kan titta rakt in i våra tre lägenhetsfönster. Man ser neddragna jalusier, vår vattenkanna och våra vita gardiner.
Förutom detta kan man ju se andra intressanta platser på vår jord. Också.

You've been a bad bad bad girl Gaga

Här sitter jag i sepia och suger i mig min sons för gamla halvätna puré. Vi städar i dag, skruvar upp hyllor och försöker fixa saker vi inte orkat fixa förrän i dag, just nu. Jag pausar för att kolla på Lady Gagas youtube-kanal. Hon är bra Lady Gaga. Hon har stil. Och här sitter jag i mjukisar, svettdoft och äter barnmat.

Here we are, in heaven

Etta sjunger At Last i köket. Kung Bore kanske har stannat i Grums, men Malmö har han flytt. Våren har kommit till stan. Jag gör pajdeg på Mjölkfritt. Det mejerifynd jag stressad gjorde på Coop tidigare i dag. Efter ett läkarbesök i går misstänks T lida av komjölksallergi, så det är slut med gräddsås, fetaost, mozzarella och allt annat som är gott. Hej hej hallå Mjölkfritt. Det heter inte ens margarin och luktar som Theos rumpsalva. Mmmm, gott gott i gott gott.
Som den duktiga hemmafru jag vill vara kommer middagen stå på köksbord lagom till att min oäkta man kommer hem från sitt arbete. Det är fint att vara hemmafru. Jag njuter av slutspurten innan det åter är dags för mig att beträda butiksgolv. Dock inte längre som simpel drönare, utan nu som chef. Ha!

In the night garden

Strålande sol.
Jag och sonen hemma i Malmö igen efter en vecka i mitt land - Värmland, hos mina föräldrar och lillasyster.
Klockan är bara strax efter lunch, vi har redan ätit och även hunnit med en tur till Coop. Theo hojtade i vagnen. "Vad vill barnet?" knarrade en tantröst bakom mig. "Han bara testar sin röst" svarade jag svettig och onödigt sur. Mitt humör kan bli så otroligt dåligt då jag är ute med barn och vagn och han skriktestar. Det finns ingen ände på de fula ord som då flödar ut ur min svarta mun. Folk som passerar måste tro att jag lider av verbal Tourettes. "Flytta ditt fetto", "Men åh, jävla rövfejs" och "Pisscpkärring" är några av de mildare fraser jag låter slippa förbi hårt sammanbitna tänder. Ibland kan jag faktiskt bli imponerad av min egen uppfinningsrikedom då de kommer till svordomar. Röd i ansiktet, svär jag och viftar med armarna upp och ner som en mangafigur på tv. Jag blir mer och mer lik min storasyster, tänker jag. Som i ilskan, över att inte kunna amma sitt barn snabbt nog, sliter upp skjortan så knapparna flyger där i baksätet på vita Volvo tvåfyrtion. Undrar, för övrigt, hur många gånger hon på Avvis begäran sett detta Youtubeklipp?
Nu somnar min son, mitt i persiennränderna på lakanet. Ena sockan har visst ramlat av. Lite intorkad morot på den mjuka kinden.
Jag har nog aldrig varit så nöjd med mitt liv som nu.

I wanna make it wit chu

Jag kan inte sluta tänka på denna.
Inte heller på Kalle Moraeus och hans melodifestivalbidrag.

I soffan i vardagsrummet i Malmö i Sverige i världen i universum

Äta frukost med barn i famn.
Allt kan göras med barn i famn.
Jag sitter i soffan i vardagsrummet framför vår lägenhets enda fondvägg. Jag har lite svårt för fondväggar i allmänhet och mycket svårt för den gröna nyans som smyckar vår i synnerhet. Den fanns här redan innan vi flyttat in. Blankt mossgrön på strukturtapet. Varför vi inte målar om? Vi orkar inte. Nu följer ett exempel på hur lite vi orkar:
VI har bestämt oss för att flytta ett hyllsystem med skrivbord från sovrum in hit, till vardagsrummet. I går skruvade vi äntligen ned den. Hyllsystemet kräver sex gånger tre hål i väggen. Det gick bara att borra två och ett halvt, sedan sa armeringsjärn stopp. "Då gör vi oss av med skiten" fräste Tomas, för tillfället med en låg blodsockernivå.
På detta vis löste vi vårt inredningsproblem.
Att föda barn gör inte att man får större tålamod. Man omfördelar bara det tålamod man fötts med.

Jag vill bo i ett hus annars får jag lus

Eftersom vi bör lösa vår bostadsituation inom en i alla fall överskådlig framtid, och eftersom vi är vuxna nu - med barn och fast jobb - så kanske det kan vara läge att köpa. Jag kollar Hemnet och visar T de lägenheter jag redan, i mitt huvud, flyttat in i. Han är snäll och raserar mina luftslott genom att berätta för mig att vi inte har råd med någon av dem. Så jag blir sur och börjar visa honom fula hem istället, lägenheter och hus jag inte alls vill köpa. Jag ropar: "Tooooomas, Tooooomas kooooom. jag har hittat den perfeeeekta!" Av misstag hittar jag alltså det här skruttiga huset, i en hyfsad del av Malmö, som säljs med friskrivningsklausul, och bestämde mig för att vilja bo där. Jag äpple+C:ade och äpple+V:ade bilden på köket från Hemnet. Jag har drömt om huset hela natten. Jag vill verkligen bo där.

Min dagliga kopp giv mig idag

Vårsolen fortsätter, jag och Theo likaså. Efter palsternackslunchen, en gammal favorit i repris - kaffe, Cover och bakverk i Pildammarna. Eftersom vår gamla barnvagn inte är utrustad med de fantastiska swivelhjulen så var det möjligt att trotsa det tunna täcket snö. Där solade jag med en kopp surt kaffe från Pressbyrån medan Teptip sjöng. (Teptip är ett av alla smeknamn han har. Andra: Teson, Tepott och Theo Theo Theo Theo Theo Theo Theo Theo Theo Theo Theosson - hur många Theo som helst, jag kan inte kan sluta säga Theo och komma fram till Theosson. Vokalt tics?). Sedan slutade T sjunga för att börja gallskrika. Då gick vi hem.
Det är han själv som har rivit sig på kinden. Om jag nu ändå ska avslöja hans smeknamn vore det synd att utelämna det mycket passande Edward Scissorhands. Det spelar ingen roll hur korta hans naglar är, det finns alltid ett nytt rivsår.

"... om inga ungar funnes så slutar ja'"

I dag är det strålande sol, inte ett moln så långt ögat kan nå, ta mig till havet och gör mig till kung, jag pyntar mig i blå kravatt och hälsar dig med blommig hatt. Så jag och Theo tog en tretimmarspromenad och fick rosor på kind. Körde nedcabbat. Hann med två snabba koppar kaffe och en titt inne på Uni. Sprang in i samma rödhåriga pappa, ute långpromenad som jag, tre gånger.
Jag trodde aldrig våren skulle komma.
Vi gick förbi bb. Kikade mot fönstren. Såg mjuka mammor med stora bröst och rufsigt hår, som klädda i vita bomullsrockar bar sina nyfödda trötta. Det såg fint ut. Jag mådde inte alls bra de dagar jag låg på bb. Gick som en cowboy och fick en tjock dread i håret på bakhuvudet eftersom jag inte orkade kamma mig. Helgpersonalen på min avdelning var otrevliga, outbildade och ointelligenta. Hur som helst var bebisarna i fönstren så små och fina. Jag har redan glömt allt jobbigt med en färskpressad, jag har börjat romantisera den första tiden med T. På bilden ovan är han en vecka gammal, i går "fyllde" han fem månader. Tid är sannerligen relativt. Nu är jag redo för en till. En Ture, Edda, Siv, Uno eller Otto kanske.

Paszternák

Min son har nu nått den ålder då "riktig" mat bör introduceras, och eftersom jag inte älskar att amma tänker jag; ju förr han lär sig äta desto bättre. Vi har provat potatis, morot och palsternacka, där den senaste är favoriten. Denna äter han tills skålen är tom. För en positiv matupplevelse låter jag honom även sköta en del av skedjobbet för egen hand. Det går sådär. Snoret i näsan blandas med torkad rotsak och jag får massa att pilla ut. Som tur är har min älskade son drabbats av en förkylning, med tillhörande nysningar, så utpillandet löser han tillfälligt själv. Snorblandad mat fläckar numer våra köksskåp.

Összenyom

"Vad gör ni på dagarna egentligen?" Om jag fick en ponny för varje gång jag fått den frågan skulle jag nu ha en ridskola.
Och vad gör vi då?
Jag har under drygt fyra månaders tid försökt presentera världen för min son. En ganska stor och tålamodskrävande uppgift, då Theo till exempel anser att en 1.5 liters Loka-pet kan vara värd att spendera minst femton minuter på att undersöka. Allt är nytt och intressant.
Jag vet nyblivna mammor som aldrig gått på mammaledighet, som har möjlighet att jobba hemifrån eller ta med sin unge, som tar sig tid att sköta sitt Arbete (med stort A). Jag tror att de flesta hade klarat dubbelarbetet (Arbetet med stort A och mammajobbet med mindre m). På bekostnad av tiden med sitt barn. Istället för att hålla på med Arbetsgrejer har jag möjlighet att ligga på sängen en hel förmiddag med sonen. Låta honom öva på att krypa, rulla runt, läsa böcker, lyssna på Jojje och så vidare ... Jag har tid att ta tretimmarspromenader med barnvagn, kamera och en blaskig kallnande latte från Pressbyrån. Om jag har lust kan jag bjuda vänner på middag, och i lugn och ro tillaga maten. Jag kan pochera ett ägg till frukostmackan, sortera min garderob, fila naglarna och baka småkakor. Jag har tid att kolla på naturfilmer, dokumentärer och annat skit. Jag har tid att skriva dagbok (även om den blir ganska enformig - barn mammaroll barn mammaroll barn mammaroll), att lyssna på musik från förr (Kent - Verkligen), sova middag och att bara sitta i soffan och peta i näsan. Glo på grannarna, längta efter sommaren, försöka lära mig ungerska (macska och kisbaba), läsa tusen bloggar om tusen olika saker, lära mig blanda till en surdegsgrund. Utöver detta; ge mitt barn mat, byta bajsiga blöjor, tvätta liten kropp och gosa. Grovt gissat spenderar jag nog åtta (en hel arbetsdag) av dygnets tjugofyra timmar med att gosa. Så nästa gång någon frågar vad vi EGENTLIGEN gör om dagarna så borde jag svara gosa. Det är förmodligen det mest korrekta.