"... om inga ungar funnes så slutar ja'"

I dag är det strålande sol, inte ett moln så långt ögat kan nå, ta mig till havet och gör mig till kung, jag pyntar mig i blå kravatt och hälsar dig med blommig hatt. Så jag och Theo tog en tretimmarspromenad och fick rosor på kind. Körde nedcabbat. Hann med två snabba koppar kaffe och en titt inne på Uni. Sprang in i samma rödhåriga pappa, ute långpromenad som jag, tre gånger.
Jag trodde aldrig våren skulle komma.
Vi gick förbi bb. Kikade mot fönstren. Såg mjuka mammor med stora bröst och rufsigt hår, som klädda i vita bomullsrockar bar sina nyfödda trötta. Det såg fint ut. Jag mådde inte alls bra de dagar jag låg på bb. Gick som en cowboy och fick en tjock dread i håret på bakhuvudet eftersom jag inte orkade kamma mig. Helgpersonalen på min avdelning var otrevliga, outbildade och ointelligenta. Hur som helst var bebisarna i fönstren så små och fina. Jag har redan glömt allt jobbigt med en färskpressad, jag har börjat romantisera den första tiden med T. På bilden ovan är han en vecka gammal, i går "fyllde" han fem månader. Tid är sannerligen relativt. Nu är jag redo för en till. En Ture, Edda, Siv, Uno eller Otto kanske.