Ellen Andersson och fem komma tvåan

Nu är jag ensam hemma och dricker öl. Det är sällan jag dricker något innehållande alkohol om inte någon annan, strax intill, gör det samma. Men nu sitter jag tydligen här, framför datorn, och skriver på min tenta och sväljer. Jag tror inte den blir bättre för det.
Egentligen väntar jag på att Lina ska komma. Men hon är tydligen lätt berusad kvar i Helsingborg hemma hos sina föräldrar.
Annars har jag varit på stan i dag och kollat på grejer, bland annat en body med älgar på i ekologisk bomull till Barnet för trehundra spänn!, och ätit tiramisu. Jag har snart ätit varenda tiramisu som bjuds i hela Malmö. Fortfarande är den i Västra Hamnen godast. Så är det bara.

We are family

Jag har pluggat hela dagen, det har varit skit och jag är förkyld och det spränger i bihålorna så om jag ligger upp och ned så dunkar det fruktansvärt. Det känns lite som då vi skulle landa i Grekland och jag var superförkyld, och jag trodde att mitt högra öga skulle poppa ut och halva ansiktet sprängas. Annars är det lugnt, jag sitter hopvikt i fåtöljen med en filt över benen, dricker vatten och kollar på när Tomas koncentrerat spelar tv-spel. Jag längtar till Kil, få plocka läckerheter ur överfyllda skåp, kunna bli skjutsad i bil, få äta middag som en riktig familj. Inte en middag för bara två, så som det är i min nya familj. I min nya familj har vi andra prioriteringar. Vi köper hellre alkohol än mat, betalar hellre kläder än räkningar och torkar oss med hushållspapper i stjärten.

Men åh

Emmy Emmysson travade in i datarummet där jag sitter, framför skärmen, och utbrister: "Men LOL att DU sitter här!"

Gôrgôtt

Halva på mindre än tjugofyra timmar.
En lite färskare bild på mig och min lillasyster.
Annars, ingenting speciellt händer här.

Kil är en idyll med sitt läge vid sjön Fryken. I Kils kommun har 12 000 personer redan valt att bosätta sig.

Jag är i Kil, hemorten, som arrangerat fårfest till min ära.
Jag åkte tåg i drygt sex timmar, en timmes väntan i Göteborg (då jag såg Morgan Pålsson eller Tiffany Persson eller vad han nu heter) inkluderad.
Det är snö här.
Annars har jag druckit champis och ätit lax med mamma och pappa medan vi såg Let's Dance. Jag har läst min lillasysters Veckorevyn och rastat min katt som bor här numer. Jag och mamma besökte nybyggda Coop där en anställd krönts med en av de underligaste frisyrerna jag sett. Det var flera frisyrer i en, underhåret var mörkt och rakt och överhåret lite krusat, puffat och blekt, framtill en lugg och baktill var håret utplattat till en kompakt massa (tänk ryggen på en skunk ungefär, jag vet inte hur jag ska förklara bättre). Det var roligt att se.
Bilden jag bjuder på föreställer mig och min lillasyster när vi var i Nyhavn med mamma och åt glass. Koftan jag har på bilden blev stulen på vår inflyttningsfest.

Favorit i repris

Jag skar en fin flik ur mitt bästa tangentbordsskrivarfinger. Som tur gick den att peta tillbaka. Buktar bara upp lite.

Hej hösten!
Hej tenta!

So Gangsta

Utan disciplin med tandooriälgen i knäet och tekopp i handen. Jag borde diska, läsa skolböckerna, boka tvättid, ringa mamma. Roligaste meningen hittills: "Barsk gjorde det enda en gammal konstapel kan göra i en sådan situation, han bajsade i kalsongerna."

Nattklubb Schmattklubb

Mitt jobb innebär:
hallon i bh:n
upptorkning av spyor
drinkar i skorna
överkonsumtion av pepsi
skärsår


Lägg även märke till den rödlätta knölen vid handleden, det är extra brosk som utvecklats efter ett läsårs flitigt datoranvändande i Svalöv. Jag får nog lov att lära mig leva med den.

Här är jag valt att spendera större delen av min morgon.
Nu ska jag gå ut.

Sing me to sleep, mama

Söndag i Lomma

Strålande sol i söndags och picknicklunch i Alnarpsparken. Man kan se torson i horisonten.

Jag fattar inte varför det alltid blir problem i tvättstugan?
Jag har flera gånger fyllt tvättmaskinen, hällt i tvätt- och sköljmedel, startat och gått tillbaka upp till lägenheten utan att ha stängt till luckan, vilket maskinen inte har brytt sig om. Jag har pajat dörrlåset medan jag var därinne och alltså inte kommit ut. Precis nyss - favorit i repris fast tvärtom - låste jag mig ute. Smällde igen dörren med mina lägenhetsnycklar kvar på vikbordet därinne. Och jag hade minsann låst lägenhetsdörren innan jag gick ned. Varför? I bara kort t-shirt, trosor och flipflops var jag tvungen att ringa på hos grannen intill.

Pytteförfesten på Uppsalagatan

Sitter vid mitt köksbord och målar naglarna medan en pytteförfest innehållande två personer händer i mitt vardagsrum. I dag har jag sorterat och rensar upp i itunes, hämtat Lina vid stationen, ätit på tamnack thai och fikat på mocca.

Jag är femton år

Vi är vuxna nu. Min syster ska föda barn, mina jämnåriga har fast jobb och betald semester. Jag, Ellen Andersson, har inte ens fattat att jag flyttat hemifrån, att jag är myndig och ensam bär ansvar för mitt liv. Ingen annan försörjer mig eller ombesörjer så jag har det bra, får frukost på morgonen innan jag ska till skolan eller kan komma och hämta mig med bilen ifall jag inte orkar gå hem. Så i dag när jag var på Clas Ohlsson för att köpa lampsladd till min nya sovrumslampa, som förövrigt gick lätt och snabbt att sätta ihop, tro det eller ej Lina, köpte jag även en sax som jag förknippar starkt med min mamma. Jag behöver den egentligen inte, men den påminner så mycket om när mamma sydde och klippte till gardiner till jul, påsk och mitt och mina syskons barnrum.
För övrigt så tänker jag nu lägga mig på soffan och vila tills bussen mot Lund kör med mig som passagerare. Jag bajsade ut hela min hjärna i tentan jag skrev så nu kan jag ej längre tänka eller fatta ngr som helst viktiga beslut.

Äntligen!

Nu orkar jag inte en sekund till! Jag har, sedan i torsdags kväll, skrivit på den här jävla hemtentan. Och jag har inte fattat ngnting. Nu skiter jag i allt det här och lämnar in den. Det får bära eller brista, ärligt talat bryr jag mig inte längre. Vad är grejen? Det är fruktansvärt jobbigt att tänka själv. Jag gör helst inte det. Jag kan inte föreställa mig den katarsis som kommer åtföljas av att få ta buss 171 till Lund och lämna in pappren i postfacket.
Jenny har varit här. Det var kul, fast tråkigt att jag var så dåligt sällskap. Jag har varit stressad och sjuk och bara läst hela tiden. Vi var på kb i fredags, för första gången på säkert ett år. Jag gillar inte kb. Jag blev full på två glas vin och kände mig obekväm i min klädsel. Vi dansade lite, tiden gick snabbt och sedan tvingade jag (omedvetet) alla att gå med mig hem.

Take this job and shove it

Jag vill inte jobba! Öh! Varför måste jag alltid jobba när det händer roliga grejer? Och jag har pliktkänsla. Varför har jag det? Varför kan jag inte bara sjukanmäla mig från ngt tråkigt för att göra det jag vill?

Kein bier bitte

Jag har druckit två ynka två öl och blev ändå stissig.
Valde att ta tåget hem, köpa en falafel proppad med spiskummin och tappa upp ett bad för att lugna ned mig.

Kommer du ihåg det här Tompa?

Var hemma i helgen, för första gången sedan i julas. Det var himla fint. Vi var i Tösse och åt och tittade på Vänern. Jag ville verkligen inte tillbaka till en tom lägenhet på Uppsalagatan i förrgår.
Fikade med Jenny och Sigge i Gbg när jag väntade på att få byta tåg. Och fylldes av en välbekant känsla. Eftersom jag inte träffat Jenny så mycket nu efter vi slutat Fridhem och eftersom jag satt på Öresundståget från Göteborg mot Köpenhamn, såsom jag gjort så många gånger, kändes det som jag var på väg till Svalöv. Och det kändes bra och roligt. Ha! Att träffa Jenny kändes också bra och roligt.
Läste ut hela Jpod medan jag slet och drog i mitt hår (en väldigt ful ovana) så mycket att jag hade material till en peruk i knäet när det var dags att stiga av.