Jag steg upp vid fem. Svalde ett p-piller till frukost, for till jobbet, jobbade, vilket i princip innebar att sitta i solen, läsa och dricka Ramlösa. Detta fortsatte jag sedan med på stranden. Jag slumrade. Malin kom, med drickyoghurt och apelsin. Vid sex tog vi bussen hem. Fåfängan var mitt brott och straffet är detta:
Jag stiger upp med tuppen och tar cykeln till Pildammarna för att springa. Det är helt jävla underbart! Brukar komma dit innan åtta och de enda som är där då är människor över sextiofem med ettriga hundar. Jag älskar att springa, jag älskar svettdoften under armarna som är lätt och sval. Det enda som stör mig är kanadagässens bajs på mina springvägar. Bajset luktar som sovrummet gör hos en person som där tillbringat långa nätter, en lång vecka, utan att sköta sin hygien och utan att vädra. Instängd och unken fis, med andra ord. Det är inte ens idé att försöka undvika de små brungrå högarna, bara att springa rakt igenom, vilket resulterar i stinkande kluttar under mina ljusblå Air Pegasus. En stank jag sedan tar med mig hem.
Det regnar och är grått och jag vaknar tidigt till tonerna av Avalon, vilket är det bästa sättet att vakna på.
Jag har druckit så mycket kaffe att mitt kiss doftar mörkrost. Jag sträcker huvudet ned i toastolen och vill dricka igen. På mitt nya jobb är det en aldrig sinande ström av det svarta guldet. Jag serverar mig själv om och om igen i de klarblå kopparna från Ikea.
Jag och Lina reste till Helsingør. Hon drack tre øl och två gammeldansk och blev full mitt på blanka dan.
Sovrummet ser fortfarande ut som skit eftersom vi inte kan enas. Jag tjatar för att få tapetsera med "Lust".
Något i mitt huvud exploderade här om dagen. Jag insåg att jag aldrig mer ville sova omgiven av den gröna färg som klädde våra väggar. Inte en natt till. Sovrummets fyra väggar är från början tapetserad med strukturtapet, vilket måste vara djävulens påfund, buckligt och knöligt. På denna tapet är några lager färg fastkletad i olika mindre fina nyanser, bland annat babyblått. Jag har rivit ned alla tapetlager, ända ned till grundtapeten (och mer därtill på vissa ställen), som jag finner ganska smakfull. Jag gillar vårt nya sovrum redan. Och jag har sovit mycket gott här de senaste nätterna. Tyvärr delar inte Tomas min uppfattning om att det nu är finare, så jag är tvingad att måla, eller tapetsera, om. Frågan är nu: vilken färg? Tomas föreslog svart, lavendel kontrade jag med då. Inget av dem är ett vinnande förslag. Då jag bodde i Norrköping målade jag hela ettan knallgul. Knallgult är en färg man blir tokig av, det vill jag lova.
Fiskpinnar, potatis, massa gräddfil och gräslök, det åt vi sommartid, sittande ute på altanen, när jag och mina syskon var små. De senaste veckorna har dessa trippar "down memory lane" (som mamma säger) blivit allt vanligare. Regression kallas det.
Jag sitter med öppet fönster och skriver tentan, har hunnit en sjättedel redan nu.
Allt går fantastiskt mycket bättre med mössan på, jag kan tänka klarare när jag håller huvudet kallt inuti min huvudbonad.
Tog en paus i tentaskrivandet, gick tillsammans med Tomas till Ica Söder och köpte ett halvt kilo plockgodis. Luften var vårfrisk och himlen skymningsblå och jag fotade med min SonyEricsson.
Min gamla Nokia och min nya Sony Ericsson.
Solen strålar över Malmö i dag, vinden är ljum och leenden varma. Jag har precis kommit hem från skolan och inmundigar ett hårt Wasa med gräddädel på. Tomas slutar kneget om fem och jag väntar med större middag tills han kommer hem trots att magen bränner. Jag har endast ätit en stor laxciabatta i dag. Den var god, men inte tillräcklig. Mmmm, jag gillar verkligen gräddädel. Den skarpa smaken som nästan svider mot tungan. Detta är dock ingen god version, detta märke är inte det bästa, men det var den billigaste så ...
Väskan är packad, kroppen duschad, frukosten uppäten, disken diskad och alla samtal ringda. Nu åker vi!
Jag var på The Rumble i lördags, med svarta nylonstrumpbyxor på. På väg dit rammade jag en stenstolpe, uppsatt för att hindra biltrafik. I perfekt knähöjd uppstod två hål på mina svarta nylonstrumpbyxor, och för att jag var lite berusad tyckte jag att det var en utmärkt idé att gå in i en öppen möllanbutik, låna en svart tusch med texten "permanent marker" för att fylla i de vita öar som bildats på mina ben. Mannen bakom disken skrattade haha, jag skrattade haha. Pennan som han (för att citera Lina) på papp skriver Comviq Kontant och Vet ni! Billigt! med är fantastiskt hållbar.
Nu är jag ensam hemma och dricker öl. Det är sällan jag dricker något innehållande alkohol om inte någon annan, strax intill, gör det samma. Men nu sitter jag tydligen här, framför datorn, och skriver på min tenta och sväljer. Jag tror inte den blir bättre för det.
Jag har pluggat hela dagen, det har varit skit och jag är förkyld och det spränger i bihålorna så om jag ligger upp och ned så dunkar det fruktansvärt. Det känns lite som då vi skulle landa i Grekland och jag var superförkyld, och jag trodde att mitt högra öga skulle poppa ut och halva ansiktet sprängas. Annars är det lugnt, jag sitter hopvikt i fåtöljen med en filt över benen, dricker vatten och kollar på när Tomas koncentrerat spelar tv-spel. Jag längtar till Kil, få plocka läckerheter ur överfyllda skåp, kunna bli skjutsad i bil, få äta middag som en riktig familj. Inte en middag för bara två, så som det är i min nya familj. I min nya familj har vi andra prioriteringar. Vi köper hellre alkohol än mat, betalar hellre kläder än räkningar och torkar oss med hushållspapper i stjärten.
Halva på mindre än tjugofyra timmar.
En lite färskare bild på mig och min lillasyster.
Jag är i Kil, hemorten, som arrangerat fårfest till min ära.
