I dag har jag strukit nästan vartenda ett av de plagg som tidigare legat slängda både här och där i detta  lilla hål till lägenhet. Vikt och packat ned och lagat och skänkt och lagt ut till försäljning har jag. 

Tomas har nu serverat mig en liten kopp rödvin som jag långsamt smuttar upp.

Att flyttpacka, flyttsortera och flyttstäda är utmattande. Men också renande. Idag kasserade jag till exempel min studentmössa. För vad sjutton ska jag med en studentmössa till? På riktigt. Som om jag skulle glömma bort att jag tagit studenten?

Mitt rensande klättrar hela tiden mot nya nivåer. När jag skulle förklara för dem på jobbet jämförde jag det med att få gå på toaletten när man verkligen verkligen är nödig. Man gör sig av med det man ska, spolar, utan minsta eftertanke, bort det för evigt. Och känner sig genast både tillfreds och några hekto lättare där man ska vandra sin väg fram i livet. Dessa rensningar har en förmåga att påbörjas vid större livsförändringar (såsom en ny baby eller, som nu, flytt).

Jag är i alla fall glad att jag sparat klänningen som Juni visar här ovan. Det är ett plagg jag i femårsåldern omsorgsfullt valde ut till ett midsommaraftonsfirande. Jag älskade rosa och rysch och pysch och tyll och rosor på den tiden. Och Juni upprepar ordet "fiiiiiin" om och om igen. Theo tyckte också (for the record) att den var "jättefiiiin" och ville minsann prova den han med. Tyvärr har han sedan han började förskolan börjat skilja på "tjej"- och "killgrejer", men det är ett helt annat ämne.

Nu ska jag bildgoogla Mette-Marits brudklänning. För det är en sådan typ av klänning som jag nu, snart tjugofem år senare, omsorgsfullt kommer att välja ut, då jag och Tomas är förlovade och snart ska gifta oss!