Gårdagen tonsattes av en temperaturhöjning till trettionio grader i lilla Nunis kropp. Blä! Hon pendlade mellan sitt vanliga nöjda jag och en riktigt gnällig typ, som bara ville hänga likt en påse mjöl över min axel (tur att hon är både nätt och lätt och knappt väger åtta kilo). Och Theo - pigg som en mört - som ville gå ut, leka, hoppa, stoja, stimma.
Vad gjorde jag, som ansvarig vuxen då?!
Anpassade tempot efter Nunan.
Hela fredagen spenderade vi liggande på bilmattan. Läste Pannkakstårtan, kollade på barnprogram, ritade teckningar, upptäckte att kritorna kunde användas som nagellack (till Theos stora förtjusning).
Tyckte jag och Nunan.
Theo hade inte nog med utrymme.
Han är ett barn med mycket spring i benen.
Lyckligtvis fick han utlopp för detta då Tomas kom hem och lovade blåsa såpbubblor och sedan "råkade" Theo hälla lite såpbubblesåpa på golvet i köket och så "råååkade" han bara åka lite skridskor i det. "Äh, låt han hållas" suckade jag och Tompa, och lät honom själglad vingla likt Bambi mellan kökstolar och köksbord, tills lite av benspringet var utsprunget.
Som grädde på moset fick vi ett väldigt rent (blankt, och lent på något vis?!) köksgolv!
Gårdagen en typisk mellandag.
En dag då inget egentligen händer, en dag som man förmodligen helt kommer att glömma bort.
Vi åt korv med senap till middag.
Jag och Tomas maratonkollade, trötta, djuuupt nedsjunka i soffan, på tre filmer under kvällen.
Jag började sticka barnvantar för första gången i mitt liv!
(Onormalt stor tumme, eller?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar