fredag 21 januari 2011

Varför kan jag inte leva utan tv? Jag blir så trött på mig själv. Varför kan jag inte förmå mig (och Tomas) att sälja/skänka vår tjock-tv från tidigare halvan av tjugohundratalet? De flesta kanaler bjuder ju ändå på sitt utbud via playfunktionen. Jag har tjatat om detta länge länge, jag vill inte ha tv, och så kommer jag på mig själv med att sitta här och googla "bästa platt-tvn". Jag är ju dum i huvudet. Hemma hos Tomas familj står tv:n inte i vardagsrummet, vilket innebär att man umgås mer med varandra på kvällar och helger - då de flesta som där bor är hemma. Hade de haft tv på central plats i umgänges-rummet hade vi alla istället suttit där, i tystnad, och kollat på ngt ingen egentligen vill kolla på (så är det ju då man är fler som vill bestämma vad man ska se - för att det ska bli rättvist får ingen bli nöjd). Nu var det inte så. Vi samtalade istället. Ackompanjerade av panflöjtsmusik och ett litet elektrisk vattenfall stillsamt porlande i bakgrunden.
Hur som helst.
Nu får det vara nog. INGEN MER TV. Den måste vara avstängd från och med nu! Från och med nu främjar vi samtalet hos familjen Andersson/Lazar.

3 kommentarer:

Syster Sara sa...

Yey!
Jag är glad att du äntligen tar steget! Jag (och Martin) har aldrig ägt en TV! Men... Vi tittar ju på svt play, fast då ser man ju bara program då och man slötittar aldrig. Alla program man ser är noga bestämda.
C'est bon!

Simon sa...

Äsch... Jag skulle aldrig klara mig utan TVn. Man ska väl inte gå bakåt i tiden? Vill du få en riktigt utmaning istället? ta bort Datorn. Den är den egentliga boven i dramat!

Moster Emmy sa...

Jag håller med dig Simon. Datorn är riktigt svår att lämna ibland.

Skicka en kommentar