Jag har tid att blogga eftersom jag är "mammaledig" med Theo

Snön är nästan borta, vilket sätter Malmös alla orangeklädda renhållningsarbetare i, just, arbete. Genom mitt fönster ser jag en man med spade, i full färd med att skyffla bort all hundskit som blottats i och med att snön smält.

Theo sover för andra gången i dag. Därför har jag tid att sitta vid datorn och göra vad jag vill. När han är vaken räcker det med att jag närmar mig datorn så står han vid min sida, gnäller och vill upp. Vi har redan hunnit titta på Scales & Arpeggios-klippet tio gånger i dag. Förutom detta har vi läst massa böcker. Jag försöker förklara för Theo om syskon. Hur det fungerar och så ... Att jag också är tjock som Mammafanten för att det ligger ett syskon i magen. I Theos mage finns bara massa god mat, förklarar jag. Men jag tror inte riktigt att budskapet går fram. Trots detta anser jag att Theo är en smart unge. "Ampa" sa han i dag och pekade på lampan. Talet/språket/svenskan börjar lossna. Det är underligt att det inte luktar bränt i hans hårbotten så mycket som hjärnan måste arbeta för att utvecklas. Jag hörde att steget är lika stort, det är alltså lika svårt, för ett barn att ställa sig upp och gå som det är för en vuxen att balansera en fyrbent stol på ett enda ben. Gör ett försök (utan att hålla i dig) så märker du hur lätt det är.

Nu är det nog dags för mig att göra vår middag, köttfärsås med spagetti. Riktig barnmat. Men det är gott! Vi åt laxbullar till lunch. Det är också gott.

Apropå rubriken till detta inlägg. Vilken ynnest det är att kunna vara föräldraledig! Jag älskar att vara med mitt barn. Vi gör inte så mycket. Men det vi gör är roligt. Och i dag har jag sovit bra (lunchvila är något man borde införa på varje arbetsplats), ätit bra (hemlagad mat jag valt helt själv), fått frisk luft, förkovrat mig (läst Vem ska trösta Knyttet) och inte känt minsta stress över någonting.