In the night garden

Strålande sol.
Jag och sonen hemma i Malmö igen efter en vecka i mitt land - Värmland, hos mina föräldrar och lillasyster.
Klockan är bara strax efter lunch, vi har redan ätit och även hunnit med en tur till Coop. Theo hojtade i vagnen. "Vad vill barnet?" knarrade en tantröst bakom mig. "Han bara testar sin röst" svarade jag svettig och onödigt sur. Mitt humör kan bli så otroligt dåligt då jag är ute med barn och vagn och han skriktestar. Det finns ingen ände på de fula ord som då flödar ut ur min svarta mun. Folk som passerar måste tro att jag lider av verbal Tourettes. "Flytta ditt fetto", "Men åh, jävla rövfejs" och "Pisscpkärring" är några av de mildare fraser jag låter slippa förbi hårt sammanbitna tänder. Ibland kan jag faktiskt bli imponerad av min egen uppfinningsrikedom då de kommer till svordomar. Röd i ansiktet, svär jag och viftar med armarna upp och ner som en mangafigur på tv. Jag blir mer och mer lik min storasyster, tänker jag. Som i ilskan, över att inte kunna amma sitt barn snabbt nog, sliter upp skjortan så knapparna flyger där i baksätet på vita Volvo tvåfyrtion. Undrar, för övrigt, hur många gånger hon på Avvis begäran sett detta Youtubeklipp?
Nu somnar min son, mitt i persiennränderna på lakanet. Ena sockan har visst ramlat av. Lite intorkad morot på den mjuka kinden.
Jag har nog aldrig varit så nöjd med mitt liv som nu.