Gasmoln

Bilden föreställer den middag, som jag intog vid sju-tiden den tredje november år tvåtusenåtta, framför programmet Halv åtta hos mig. I dag har jag stukad rört mig mellan soffan och toaletten, och det enda jag kände aptit för, efter att ha slutat tömma tarm och magsäck, var en burk krämig skärgårdssill från Abba.
Efter att ha spenderat en dag med endast en tunn vägg som separerat min sjuka kropp från mina grannars (paret som bor där hostar riktig lungcancerhosta, hårt och ofta) är jag förslappad och uttråkad och längtar efter sällskap. Tv:n känns inte nog med sin envägskommunikation. I senaste Bon fick ett gäng människor svara på frågan Vad är tv? Josefin Ljungman svarade: Tv kan öppna dörrar till vår fantasivärld och det skall icke underskattas. Det gäller bara att kunna behärska det, för det är så lätt att obemärkt glida in i nappbeteendet och så vips sitter man där bland smulorna i soffan i stället för att gå ut och uppleva saker på riktigt. Riktigt så är det ju inte i dag, jag är faktiskt sjuk, men jag känner känslan, okej, hejdå.

Ett öga rött

Nu är det morgon och jag befinner mig i soffan framför tv:n och väntar. En blond dam spelar piano skitdåligt, helt utan känsla. Mina ögon är jämnröda och svåra att hålla öppna. Jag och Lina ska ses om fyrtio minuter och tillsammans ta tåget till Köpenhamn. Hon ska stiga av i Kastrup för att flyga till Istanbul och jag måste åka vidare till Hovedbanegarden för att ta mig till Vestergade och jobbajobbajobba. Det kommer inte vara en människa i butiken i dag. Vädret är jämngrått och alla är bakis efter högtiden. Jag firade inte högtiden alls. Var på världens bästa klubb i går, tjugo kronor kostade entren, de spelade Toto's Hold The Line och stängde klockan ett.

Äntligen!

En bild på hur femtonkronorspallen (ett projekt jag faktiskt slutfört!) nu ser ut. Jag och Malin for till Ikea och köpte tyg och trattar. Nu måste jag bara måla sovrummet och klä om min fåtölj. Öh ...
Jag publicerar även en bild på Malin. Så ser hon ut.

Herr Fogelberg i köket

Jag älskar p1.
Jag älskar p1!
Speciellt Ring p1 och Täppas! Jag lyssnar och ryser, får tuppskinn som man säger där jag kommer från, av välbehag. Han säger vad han tycker utan att vara diplomatisk. Har de som ringer, enligt honom, en knasig åsikt är han inte sen att säga emot.
Nu snackar de Västerbottenost och tillagar mat efter frimärken med måltidsmotiv. Det är fantastiskt! Jag började lyssna på p1 när vi flyttade till Sofielundsvägen i januari. Sedan dess är det köksradion för hela slanten. Och mina cd:s samlar damm.

"Can you stick your finger back in there and touch your brain?"

Okej Hillevi, här är en fistel.

Naken i sin fulla prakt

I drygt ett år har jag tänkt klä om den fåtölj vi fick av Tomas kompis tjej. Nu har jag börjat. Först slet jag bort all textil, stoppningen med, och fann massa olika sorters knappar, vitnade jordnötter, tandpetare, dammråttor och trasiga chips. Sedan googlade jag, och insåg att utbildningen för att bli professionell möbeltapetserare spänner över två år. Jag har bara Dorothy Gates bok Möbeltapetsering, en hammare och en sax.

Korvbyxan

Ingenting annat ville jag äga
förutom dessa
jag var för långsam
och nu är de slut.

Det var en dag på stranden

Jag steg upp vid fem. Svalde ett p-piller till frukost, for till jobbet, jobbade, vilket i princip innebar att sitta i solen, läsa och dricka Ramlösa. Detta fortsatte jag sedan med på stranden. Jag slumrade. Malin kom, med drickyoghurt och apelsin. Vid sex tog vi bussen hem. Fåfängan var mitt brott och straffet är detta:

Flytta till Skanör, slå sig fram som fabrikör och leva tills man dör

Tidigare i dag på väg från mitt nya jobb. Motorsåg, hammarslag och barnskratt i bakgrunden. Jag har aldrig varit på en mer idyllisk plats än denna. Jag vill lämna Malmö och flytta hit. Köpa ett litet hus, baka bullar och föda Tomas barn. Det är det enda jag vill just nu.

Poo

Jag stiger upp med tuppen och tar cykeln till Pildammarna för att springa. Det är helt jävla underbart! Brukar komma dit innan åtta och de enda som är där då är människor över sextiofem med ettriga hundar. Jag älskar att springa, jag älskar svettdoften under armarna som är lätt och sval. Det enda som stör mig är kanadagässens bajs på mina springvägar. Bajset luktar som sovrummet gör hos en person som där tillbringat långa nätter, en lång vecka, utan att sköta sin hygien och utan att vädra. Instängd och unken fis, med andra ord. Det är inte ens idé att försöka undvika de små brungrå högarna, bara att springa rakt igenom, vilket resulterar i stinkande kluttar under mina ljusblå Air Pegasus. En stank jag sedan tar med mig hem.

Det läcker från himlen och Tomas rumpa

Det regnar och är grått och jag vaknar tidigt till tonerna av Avalon, vilket är det bästa sättet att vakna på.
I går var jag och Tompa på Sopstationen och köpte saker. För trettiofem kronor fick vi två lampskärmar och en fin pall. Det känns faktiskt okej.
Nu har Tomas vaknat, kommer in i köket där jag sitter, rotar i kylskåpet och fiser, mig nästan i ansiktet. God morgon.

Bönan

Jag har druckit så mycket kaffe att mitt kiss doftar mörkrost. Jag sträcker huvudet ned i toastolen och vill dricka igen. På mitt nya jobb är det en aldrig sinande ström av det svarta guldet. Jag serverar mig själv om och om igen i de klarblå kopparna från Ikea.

I dag i Helsingør

Jag och Lina reste till Helsingør. Hon drack tre øl och två gammeldansk och blev full mitt på blanka dan.

Danny Elfman när han är som bäst

Hjärtans lust

Sovrummet ser fortfarande ut som skit eftersom vi inte kan enas. Jag tjatar för att få tapetsera med "Lust".

Swedish Priest Chanting

Thomas Andersson, min pappa, "is chanting" på youtube.

Tomas thaaang

Jag har märkt att Tomas gillar att filma mig medan jag sover, med min egen mobil. Han säger ingenting efteråt, låter mig upptäcka det några dagar senare.

I Montmartre

Paris är vackert, Malmö är sådär