
Något i mitt huvud exploderade här om dagen. Jag insåg att jag aldrig mer ville sova omgiven av den gröna färg som klädde våra väggar. Inte en natt till. Sovrummets fyra väggar är från början tapetserad med strukturtapet, vilket måste vara djävulens påfund, buckligt och knöligt. På denna tapet är några lager färg fastkletad i olika mindre fina nyanser, bland annat babyblått. Jag har rivit ned alla tapetlager, ända ned till grundtapeten (och mer därtill på vissa ställen), som jag finner ganska smakfull. Jag gillar vårt nya sovrum redan. Och jag har sovit mycket gott här de senaste nätterna. Tyvärr delar inte Tomas min uppfattning om att det nu är finare, så jag är tvingad att måla, eller tapetsera, om. Frågan är nu: vilken färg? Tomas föreslog svart, lavendel kontrade jag med då. Inget av dem är ett vinnande förslag. Då jag bodde i Norrköping målade jag hela ettan knallgul. Knallgult är en färg man blir tokig av, det vill jag lova.Hej då
2 kommentarer:
Det skulle vara intressant att dokumentera ert förhållande.
Ja, hahaha, det kanske verkar mindre roligt men vi tycker om varandra!
Skicka en kommentar